”Såg bara konstig ut i min drömvikt”

Läs Åsa Erlandsons krönika

RELATIONER
Åsa Erlandson är Wendelas krönikör.
Åsa Erlandson är Wendelas krönikör.Foto: STEFAN MATTSSON

Floden av lyckolitteratur som drar in miljoner på att poängtera det självklara – att lycka styrs av relationer – tycks inte spela någon roll.

Eller så har den helt gått förbi just kvinnorna i Tyskland.

Många tror ändå att det är pengar, utseende, rätt jobb eller rätt teppanyakihäll som ska lösa alla problem.

Själv gick jag länge runt med några bonuskilon och strödde bortförklaringar omkring mig för att slippa ta tag i det.

Och därmed alla problem som följde av dem.

Livslögnerna var de vanliga och handlade om allt från en ”kraftig benstomme” till att just jag hade extra lätt att gå upp i vikt.

Det räckte faktiskt med att bara titta på en kanelbulle så satte den sig på magen. Så var det.

Och så där höll jag på ivrigt påhejad av en förstående omgivning ända tills en läkarkompis satte ner foten och förklarade att det inte finns

något som heter kraftig benstomme och i vilket fall som helst skulle jag inte vara ett typexemplar. ”Åsa, du har ju inte ens några axlar, du ser ju för sjutton ut som en glasflaska.”

Då gick det upp för mig att min ämnesomsättning inte var rubbad på något vis – inte heller min livslånga samhörighetskänsla med den axellöse skådespelaren Tom Cruise.

Genom att äta mindre och motionera mer gick jag ner alla extrakilon och lyckades samtidigt imponera djupt på mina GI–frälsta

arbetskompisar som undrade vad det var för ny, effektiv metod som gav så bra resultat. (Svar: no bullshit–metoden.)

Men blev livet enklare? Bättre? Tja, på ett vis.

Det gick fortare att handla kläder när inte alla kjolar stannade halvvägs upp på låren. Men det var också allt.

Snart blev allt som vanligt igen – Hammarbyfans gapar fortfarande utanför sovrumsfönstret på nätterna, jag blir tokförkyld så här års och det går fortfarande inte att komma fram i Försäkringskassans telefonkö.

Jag blev inte ens snyggare eftersom jag gjorde en skrämmande upptäckt: efter 30 tvingas många av oss välja mellan a big butt or and old face.

Ex–pumor som Teri Hatcher, Renee Zellweger och Victoria Beckham har gått i samma fälla och kastat bort sina timglaskroppar med meloner och allt för att nå size zero.

Men blev de gladare? Snyggare? Roligare?

Knappast.

För varje hekto som ramlade av låren försvann nämligen fem från ansiktet.

Resultatet blev att jag fick en utstickande haka som det krävs en kunglighet för att bära upp.

Så jag gick upp det mesta igen och räddade ansiktet.

Åsa Erlandson