”Vi vill vara på alla ställen – samtidigt”

Mer regel än undantag att jag sneglar på mobilen

RELATIONER

”En sekund bara, jag ska bara få iväg det här mejlet.”

Det är mysigt att sitta med bästa kompisen Sofia på kaféet. Det var länge sen vi sågs. Men nu fick jag ett mejl från Jonas, som jag inte hört av på ett tag heller. Lika bra att svara på en gång. Det tar ju bara två minuter. Under dessa två minuter är jag dock lika närvarande med Sofia som Ingmar Bergman var med sina barn.

– Så, förlåt, nu är jag klar.

Sofia ger mig en mörk blick.

– Nu måste jag gå.

En vecka senare på samma fik, med Hasse.

– En sekund bara, Petra. Jag måste bara twittra om vårt samtal här.

– Men kan du inte göra det efteråt?

– Nej, för fan, det måste ju vara i stunden. Det är det som är grejen. Så, sorry. Vad var det du skulle säga?

– Det har jag glömt.

Där är där man inte är, och här är här där man är. Den gamla låten från ”Fem myror?…” med Magnus och Brasse, den går liksom inte att sjunga med samma innebörd i dag. För nu är här kanske där man inte är och där är där, där man är. Vi vill vara på alla ställen, hela tiden, samtidigt. Jag är inget undantag.

Och då har jag ändå varken Facebook eller Twitter. Och jag vet att det är illa, men det är mer regel än ­undantag att jag sitter med Iphonen under bordet och sneglar på den lite då och då, under en middag. På nyårsafton hade jag hela kvällen koll på vad som hände på lite olika fester runt omkring i stan. Och jag fick känslan att det nog var lite roligare någon annanstans. Jag var väl knappast själv någon partyhöjare med mitt ständiga messande.

Så har jag en vän, Madde, och med henne stänger man alltid av mobilen. För Madde kräver total närvaro. Och det är de bästa samtalen.

Men det är också de mest krävande. Närvaro och koncentration kostar på. Jag är lika uppfylld som utmattad efter våra tvåtimmarssamtal. Så det första jag gör när jag kommer hem är att sätta mig ned i soffan, med en kopp kaffe, och bara stirra framför mig i en halvtimme, för att ta in allt som sagts.

Nej, jag skojar bara. Klart jag inte gör. Jag sätter på mobilen för att se vad som egentligen hänt medan jag varit borta. Där, i den riktiga världen, den virtuella, eller om det är tvärtom.

FAKTA

Medes mmm

Norrlänningar. När jag var där i helgen visade de prov på stor humor. Följande frågor fick följande svar: ”Vad finns det att se här?”. Svar: ”Ingenting”. ”Finns det inget roligt att göra då?”. Svar: ”Nej”. ”Hur är det egentligen med dig?” Svar: ”Inte värre än igår.”

Medes mäh!

Sverigedemokraternas talskrivare, om de har någon. Från riksdagsdebatt i veckan: ”Vi Sverigedemokrater är ett Sverigeälskande folk.” Jaha, okej. Visst. Jag gillar också Sverige. Det är vi nog många i det här landet som gör. Vad tänkte du att du ville berätta med den här meningen? Att färgen svart är svart?

Petra Mede