Relationer

”Elizabeth har något som jag inte har”

Petra Mede: Det går bara inte att tänka sig in i – man måste leva det

Komikern Petra Mede är krönikör på Wendela.
Komikern Petra Mede är krönikör på Wendela.

Det blir aldrig som man tänkt sig.

Vi skulle få se hur det är att ha världens tuffaste jobb.

Jag var beredd på att läsa Åsas blogg, om lantbrukslivet med Elizabeth från Kenya, och gråta, tycka synd om.

Men så blev det inte.

Elizabeth var liksom inte stereotypen som jag hade i mitt huvud av en kvinna som behöver hjälp och är ett offer i en hård verklighet.

Eller, rättare sagt, hon vägrade agera som det i alla fall. Hon verkar på många sätt tillfreds med sitt liv.

Missförstå mig rätt. Det är klart att hon sliter som få och att har väldigt lite makt över hur hon ska leva sitt liv. Men jag kan inte låta bli att känna att hon har något som jag inte har.

Jag hittar inget vettigt ord men tror det kanske handlar om att vara i nuet, att ta dag för dag, att vilja förändra och förbättra men inte låta det ta upp hela ens tillvaro. Jag blir till och med lite avundsjuk.

Elizabeth säger att det är större skillnad mellan en bonde och en storstadsbo från samma land än mellan bönder från olika länder. Jag håller med.

I Stockholm, där jag bor, är man liksom alltid på väg.

Det är inget som är, det är alltid något som ska bli, gärna ljust och fräscht. Och när jag ser Åsa och Elizabeth gå bredvid varandra på fältet så slår det mig att de liksom inte, som jag hade gjort, försöker riva av det här träliga arbetet så snabbt som möjligt för att sedan få tid för annat.

Nej, de verkar bara närvarande i det som är deras uppgift just där och då. Är det det vi storstadsbor betalar 1 000 spänn i timmen för att få? Jag tror det kallas mindfulness.

Nu kan det hända att om Elizabeth läste det jag just skrev, så skulle hon ge mig en örfil. Och jag skulle vända andra kinden till, för det är naturligtvis en förenkling och en försköning av hennes liv som jag gör.

Elizabeth jobbar stenhårt, har ansvar för barn och jordbruket helt jäkla själv. Det går bara inte att tänka sig in i, man måste leva det.

Och då kommer storstadsbon i mig fram, för det skulle jag aldrig vilja göra.

Just den sidan av det hela är för jobbig att ta in.

Och att hennes man eventuellt tar sig en andra hustru och i princip kan förskjuta Elizabeth, nej det blundar jag för.

Den verkligheten är för tung.