Relationer

”Kvinnodagen behövs fortfarande – tyvärr”

Åsa Erlandson tycker inte det räcker med att kvinnor fått rösträtt och blivit myndighetsförklarade

Åsa Erlandson är Wendelas krönikör.
Åsa Erlandson är Wendelas krönikör.Foto: STEFAN MATTSSON

Jag mötte en man som sade: ”Det finns ingen diskriminering längre. Alla problem är lösta. Vi har uppnått jämvikt.” Först undrade jag om jag drömde. Sedan vilket underbart, exotiskt land han talade om. Men jag var vaken och vi bor i samma Sverige.

Nyligen hade tidningen Fokus en uppmärksammad artikel med rubriken ”Det är synd om mannen” som visade att män drar nitlotten i många frågor, till exempel kortare livslängd och större sociala problem.

Och det är för jävligt, på samma sätt som att det är beklämmande att vi fortfarande dras med typiska kvinnoproblem som lägre lön.

Men två fel blir inte ett rätt. Det gäller att kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt och både jobba med mäns och kvinnors problem – inte ställa dem mot varandra som det så ofta görs.

Och nu är det kvinnodagen som är på tapeten.

Vi löser inte männens problem genom att sluta engagera oss i kvinnornas.

Därför behövs, tyvärr, den 8 mars fortfarande även om jag gärna skulle se att man rensade ut det värsta jippotramset och slutade säga ”grattis!”.

Utan några jämförelser i övrigt: det är nog få som gratulerar målgruppen den 22 februari (Brottsofferdagen).

För det är inget radikalt som har hänt. Tvärtemot vad min manlige bekant fått för sig, halkar Sverige bakåt i inflytelserika The Global Gender Gap Index som mäter parametrar inom politik, utbildning, ekonomi och hälsa.

Och det beror inte på att andra länder har vässat sig, utan för att Sverige faktiskt tappar.

Nu är jag inget fan av temadagar, vissa känns lika meningslösa som en Facebookkampanj. Men så länge självklarheter inte är självklara, får man fortsätta jobba för dem. Och bägge könen vinner på jämställdhet.

Därför är det bra att danska jämställdhetsministern Lykke Friis har insett att den 8 mars inte bara är en angelägenhet för kvinnor utan vill involvera männen. Inte för att sätta igång någon tävling i lidande eller pajkastning om vem som förtrycker vem, utan på ett konkret sätt diskutera lika möjligheter oavsett kön.

”Om vi vill att fler män är pappalediga är det ett gemensamt projekt. Om vi vill ha fler kvinnor i styrelserummen måste även den manliga vd:n inse att det är viktigt”, säger Lykke Friis.

Till skillnad från min manlige bekant tycker jag nämligen inte att det räcker med att kvinnor fått sin rösträtt och blivit myndighetsförklarade för länge sedan.

Den dagen kön inte längre lägger hinder i vägen kan vi avskaffa ytterligare en temadag som inte borde behövas.