”Vem är värd en dag, egentligen?”

RELATIONER
Komikern Petra Mede är krönikör på Wendela.
Komikern Petra Mede är krönikör på Wendela.

Far är rar. Mor ror. Far är full. Mor snor… runt far som en galning för att han inte ska trilla omkull. Tänk så olika fäder kan vara.

En kvinna i USA, Mrs John B Dodd, tog initiativet till Fars dag för hundra år sedan. Hon ville hedra sin pappa som ensam tagit hand om henne och hennes fem syskon efter att modern dött. Han var säkert en fantastisk far. Det är min far också. Hela världen kryllar av underbara fäder. Men det finns också skitstövlar till fäder. Liksom det finns skitstövlar till mödrar.

Jag är lillasyster. Ska jag få en smäll för att jag är lillasyster, eller en tårta?

Visst, jämförelsen haltar lite. Lillasyster blir man ju bara. Det är en passiv handling. Att bli förälder är ju ändå ett slags bedrift. Man har presterat något. Först ett samlag kanske, sedan en graviditet från en av parterna, och till slut en förlossning. Och detta kan vara nog så jobbigt, särskilt det första.

Om det enbart är dessa fysiska prestationer som firas på Mors och Fars dag så är det väl okej. Hatten av för krystningar och slutskede (heter det så?). Men Mrs Dodd ville hylla sin far för allt han gjort och betytt för henne efter födelsen. Att han funnits där, tagit hand om och givit kärlek till sina barn.

Det finns många människor i världen som finns där för andra, som tar hand om och som ger kärlek. Vissa är föräldrar. Andra inte.

”Han var som en far för mig.”

”Vadå, slog han dig och stack när du var elva?”.

Referenserna kan vara väldigt olika.

Nej, hellre då en dag som kan heta: Personer-som-jag-verkligen-gillar dagen. Men det är inte heller optimalt. Ska jag då åka med 50 slipsar och 40 blombuketter över hela staden?

Nej, den bästa idén jag kan komma på är nog att vara mot människorna jag gillar, som de har varit mot mig.

Jag tänker på dagar och timmar när de närmsta funnits där. Jag tänker på I:s hand som håller min när jag gör en otäck undersökning på sjukhuset. Jag tänker på M:s lugnande röst i telefonen när jag tror att jag ska gå under av kärlekssorg och jag tänker på en skäggig kind mot min när jag är liten och har trillat och slagit mig. Och det där skägget sitter på en av dem jag älskar mest. Det är en person som funnits med mig hela livet och som har varit min stora trygghet. Och okej då, i det här fallet råkar han också vara min far.

Petra Mede