”Mamma tjatar om min vikt – jag sa ifrån”

Eva Rusz och läsarna ger råd i veckans relationsakut

RELATIONER

Ja, Stephan måste be sin mamma om ursäkt, tycker Aftonbladets relationsexpert Eva Rusz.

– Mamman vill inte honom illa, hon bara tänker negativt per automatik. Att hedra sin far och mor ligger i vår tradition, säger hon.

Rusz råder dig.
Rusz råder dig.

Att kalla sin mamma en fet kossa är att ta i för mycket. Kanske har mamman uttryckt sig sårande mot Stephan omedvetet. Kanske har hon antagit att det är okej att raljera om övervikt och hur svårt det är att bli av med den.

- Hon har uppenbarligen tagit illa vid sig av det han sa. Jag tycker att han ska gå till sin mamma och säga: ”Förlåt. Jag överreagerade så för att jag kände att du inte stöttade mig. Jag behöver ditt stöd till 100 procent”, föreslår Eva Rusz och tillägger:

- Även om man misslyckats 99 gånger, kan man lyckas den hundrade. Vi får aldrig ge upp hoppet om en förändring.

Det är mycket vanligt att eviga bantare förlorar vikt för att sedan lägga på sig igen.

Enligt Statistiska centralbyrån är drygt hälften av alla män mellan 25 och 44 år och två tredjedelar av männen melllan 45 och 64 år överviktiga. För kvinnor ligger siffran på drygt 40 procent i samma åldersgrupper.

Stephan är med andra ord långt ifrån ensam om att väga mer än vad som är hälsosamt för honom. Men Eva Rusz tror inte det stämmer att mamman inte vill att han ska lyckas gå ner i vikt.

- Alla föräldrar vill att ens barn ska lyckas med det de företar sig. Däremot är hon kanske för upptagen av sina egna misslyckanden för att kunna sporra och peppa sin son. Kanske har det blivit hennes ”sanning” att det är omöjligt att bli av med övervikten, säger Eva Rusz.

Hon förklarar att vi dras till de tankemodeller vi övar mycket på, oavsett om de gynnar oss eller ej, och oavsett om de är sanna eller ej.

- Mamman vill honom inte illa, men hon har automatiserat det negativa tänkandet. Det mönstret kan Stephan öva på att låta bli att upprepa.

FAKTA

Veckans dilemma: Måste JAG nu be om ursäkt?

Jag har bestämt mig för att ta tag i min övervikt och börja äta rätt och sätta igång att träna.

Jag är 32 år och ganska kraftig. Men nu 2011 ska jag bli en ny man.

Problemet är att min mamma (som väger mer än jag) ständigt påminner mig om alla gånger jag har försökt gå ner i vikt och inte lyckats, så fort jag berättar att jag tänker ta nya tag.

Kanske vill hon inte att jag ska klara det, eftersom hon själv inte har kunnat bli av med övervikten trots att hon har bantat i omgångar så länge jag kan minnas.

Kanske kommer jag att bli smal och vältränad, kanske inte. Men det blir inte lättare av att min mamma mer eller mindre skrattar åt mig när jag berättar om mina planer.

Förra veckan sa jag till henne att hon är en fet kossa som bara är avundsjuk på att jag åtminstone har viljan att ta tag i min vikt, till skillnad från henne.

Sedan dess vill hon inte prata med mig.

Måste JAG be henne om ursäkt för det jag sa, trots att det är hon som är mest taskig?

Stephan

Ulrika Lidbo
dilemmat@aftonbladet.se