”Det är inget män- är-svin-upprop”

Läs Åsa Erlandsons krönika

RELATIONER
Åsa Erlandson är Wendelas krönikör.
Åsa Erlandson är Wendelas krönikör.Foto: STEFAN MATTSSON

En bloggare skriver: ”Varför blir folk kränkta av de övergrepp som vi utsatts för?”

Det sammanfattar allt.

Varför ska det vara så satans svårt att förstå skillnaden mellan att anklaga en man, och att anklaga alla män?

Uppenbarligen är det många som inte klarar det för nu kommentarskräks det om "manshatare" och "feministtalibaner" för fullt.

Samma tankefel skulle man kunna göra med vårdnadstvister.

Jag blir arg och ledsen av att läsa pappor berätta om hur deras barn slits ifrån dem.

Men inte för att jag är mamma och plötsligt känner mig kollektivt utpekad, utan för att problemet överhuvudtaget finns.

Sexuella övergrepp och vårdnadstvister är två olika problem men väcker samma fråga kring det onödiga kriget i könsskyttegravarna:

Skulle ni som nu ägnar timmar åt att skriva att kvinnor som vittnar om sexövergrepp bara är ”manshatare” tycka att det omvända vore fullt förståeligt?

Alltså att arga mammor som aldrig någonsin bråkat om sina barn slår bakut av förtvivlade pappasajter och avfärdar det som kvinnoförtryck? Skulle inte tro det.

Att ropa ”män är svin” är en lika stor dikeskörning som att kalla någon ”femisttaliban”.

Jag tror inte på kollektiv skuld överhuvudtaget, vare sig det gäller män, kvinnor, invandare eller vilka det än är som anklagas för dagen.

Igår exploderade diskussionen #prataomdet på Twitter om sexuella övergrepp.

Kvinnor som levt med skuld och skam i många år vågade plötsligt berätta och debatten spred sig på bloggar.

Visst blir det tungt när den ena berättelsen staplas på den andra, å andra sidan är inte problemet idag att det talas för mycket om sexuella övergrepp.

Tvärtom. En dammlucka har öppnats och det är inget ”män är svin-upprop”.

Det är utsatta kvinnor - och män - som vågar tala.

Få påstår på allvar att alla män beter sig illa. Man ska inte behöva lägga in en brasklapp i varenda berättelse. Den som kräver det, omyndigförklarar faktiskt samtidigt sig själv en smula.

Om det inte går att få tala om sexuella övergrepp utan att vissa reflexmässigt blir kränkta, vad är alternativet? Att vara tyst? Så att du och andra schyssta killar inte riskerar att bli illa berörda? Nej, censur är inte samma som att visa respekt.

Till er män som blir kränkta av diskussionen trots att den inte handlar om dig: rikta din ilska mot förövarna i stället. Fundera på hur just du kan bidra till en lösning.

Och till dig som själv har blivit utsatt – oavsett om du är kvinna eller man: fortsätt prata om det!

Åsa Erlandson