”Sluta tjata om syskon!”

Läs Åsa Erlandsons krönika

RELATIONER
Åsa Erlandson är Wendelas krönikör.
Åsa Erlandson är Wendelas krönikör.Foto: STEFAN MATTSSON

Redan i vecka 15 började det. ”När ska ni skaffa ett syskon?”

Följt av ”ni tänker väl inte låta barnet bli ett ensambarn?”.

Nej tänk, det vore ju förfärligt. Då skulle ju vårt första barn bli egoistiskt, bortskämt och pajat i största allmänhet, i alla fall enligt omgivningen.

Syskontvånget debatteras flitigt på föräldraforum där skärrade mammor som inte kan eller vill kläcka fler barn får veta hur illa det kommer att gå.

Själv säger jag bara: knip. Till båda parter.

Knip ihop låren om du är nöjd med ett barn. Och knip ihop truten du som tjatar. För det finns inget som säger att domedagsprofeterna har rätt.

I dag grupptränas barn mer än någonsin på dagis. Givetvis är det inte samma sak som att ha syskon med ett vaccin mot att ta för stor plats.

För övrigt en omöjlighet i dagens stora barngrupper.

Bortsett från att de hemmagjorda katastrofteorierna saknar grund finns det större skäl att avskaffa korsförhören: det finns massor av orsaker till varför någon bara har ett barn och du har ingen aning om vad som ligger bakom.

Innan jag uppfyllde tvåbarnsnormen ställdes jag ofta till svars och frestades alltid att säga: ”tyvärr, livmodercancern kraschade min dröm” eller ”min sambo vill inte, det sliter isär oss”.

Men av hänsyn till de som drabbas på riktigt lät jag bli utan svarade ärligt: ”vi är inte sugna. Än iallafall.”

Polaren har ett bättre vapen. Med sin mest aningslösa min svarar hon glatt ”aldrig i livet, det är så himla bekvämt med bara ett barn!”.

Då lägrar sig en fundersam tystnad som beror på att syskontalibanerna börjar undrar över hennes mentala hälsa.

Själv väljer hon att tro att de funderar över sig själva i stället.

Syskontrycket är till och med värre än kravet att skaffa barn alls.

Inför en barnlös kvinna brukar folk åtminstone tassa lite. Tänk om hon är infertil!

Men efter första barnet släpper fördämningarna eftersom hon inte längre har något att skylla på.

Alla mammor förväntas ta värvning i fosterlandet en gång till. Men då glömmer man att det finns något som heter sekundär infertilitet och som, hur konstigt det än kanske låter, kan vara en lika knäckande.

Det finns vett och etikettskolor för nästan allt. Middagar, bröllop och begravningar.

Men här saknas något.

Så varsågod, här är min egna gravidskola. Den har bara en regel: sluta tjata.

Åsa Erlandson