Systrarna som valde livet

Jag ser en tjej som bråkar med sin mamma, känner sig tjock och blir ledsen när hon får ett dåligt betyg.

Jag hör Pink som sjunger ”Pretty, pretty please, don’t you ever, ever feel, like you’re less than, fucking perfect” och plötsligt börjar tårarna rinna.

Varför ska det behöva vara så jobbigt att växa upp? Varför ska man behöva må så dåligt att man tar fram ett rakblad och skär sig själv?

Jag fylls av frågor och skriver på min Facebook-sida: ”Pink uppmanar oss att prata mer om tjejer som skär sig själva. Jag vill få kontakt med någon som har gjort det för en artikel!”

På några minuter blir jag överöst med svar.

”Det är jättevanligt, det är nästan ett mode”, skriver en tjej som jag tidigare hade som elev när jag var lärare på högstadiet.

”Jag känner flera som gör det, men jag tror inte att de vill berätta om det”, skriver en väninna.

Sedan får jag tag på Jonna. Vi blir vänner med varandra på Facebook efter att hennes storasyster Tess har tipsat henne om min efterlysning.

Jag frågar henne på chatten varför hon började skada sig själv.

”Det var för att få bort alla tankar jag hade, allt det som gjorde ont i hjärtat ville jag flytta över till fysisk smärta. Jag kunde sitta och bita och riva mig själv för att dämpa, det var så det började, sedan var det för att testa om jag kunde få bort alla tankar och känslor som jag tog till rakblad”, svarar hon.

Vi bestämmer oss för att ses – jag, Jonna och hennes syster – och det är när vi träffas som jag får veta att Jonna utöver sitt självskadebeteende har Aspergers syndrom, och att Tess, som har skadat sig själv på ett annat sätt, har adhd.

Ovanligt? Inte alls.

Sjuksköterskan Sofia Åkerman, som själv har haft ett långtgående självskadebeteende och skrivit böcker om det, och Christopher Gillberg, professor i barn- och ungdomspsykiatri, berättar att det är vanligare att personer som har adhd och Aspergers syndrom skadar sig själva, jämfört med befolkningen i stort.

– Orsakerna varierar från fall till fall. Inte sällan är självskadebeteendet ett uttryck för svårighet att kommunicera vad det egentligen är som är ”fel”, säger Christopher Gillberg.

Vad Jonna och Tess upplevde som fel får du läsa i det här reportaget.

Det handlar om hur Jonna alltid kände sig annorlunda och om hur Tess blev rebellisk för att hon inte kände sig sedd. Och om hur all sorg och smärta som systrarna gått igenom har fört dem närmare varandra – och fått dem att känna en stor kärlek.