”Teletubbies var som skräddarsytt för henne”

Daniel Pernikliski om dotterns första tv-upplevelse

RELATIONER
Daniel Pernikliski är Wendela-krönikör.
Daniel Pernikliski är Wendela-krönikör.

Om någon hade pratat om bra och dålig tv för riktigt små barn, innan jag själv fick barn, hade jag nog skrattat åt personen. Jag hade resonerat att vilken skramlande färgglad smörja som helst skulle duga åt människor med så lite livserfarenhet.

Första gången det gick upp för mig hur fel jag hade var när jag tittade på en Teletubbies-snutt på Youtube med min då åtta månader gamla dotter. Det var med stor skepsis jag tog mig an experimentet, därför att jag kände en instinktiv avsky mot dessa dansande miffon med sina stela obehagliga leenden. Men någon hade sagt att serien var gjord för barn under ett och att de älskade den, och då ville jag ge det en chans.

I samma ögonblick som filmen började var det som om tid och rum upphörde att existera. Min dotter var som uppslukad och följde med i varenda liten rörelse. Jag förstod att det verkligen fanns någonting där – röster, färger, rörelser – som var skräddarsytt för henne och som skilde sig från annan rörlig bild.

Lyckligtvis var Teletubbiesperioden snart över och andra mer särpräglade intressen började visa sig. Viss musik var bättre än annan, katter var mer intressanta än hundar, tåg roligare än bussar och så vidare. Det blev så tydligt att trots sin ringa ålder var hon en liten individ med egna preferenser.

Även för småbarn kan tv-tittande i lagom dos fylla en funktion tror jag. Ett komplement till böcker och lek. Gillar man exempelvis tigrar kan lära man sig mer av en film, än av en förälder som säger ”grrr”.

Miniteve, en sajt med barnprogram för de allra minsta, verkar därför lovande i mina ögon. Ett utmärkt sätt att odla små barns specifika intressen, med korta filmer sorterade under olika kategorier. För föräldrarna blir det ett angenämt tillfälle för intensiv närhet med sina barn.