”Lika onödigt som att öva sig att raka bort skägg – innan man har något”

Daniel Pernikliski har svårt att se syftet med en amningsdocka

RELATIONER
Daniel Pernikliski är Wendelakrönikör.
Daniel Pernikliski är Wendelakrönikör.

Vi stannade och lekte i sandlådan på gården igår, efter att jag hämtat min dotter på dagis. Hon bakade kakor med en liten plastform och en spade och det slog mig hur mycket hon har lärt sig. Att det faktiskt krävs en ganska väl utvecklad motorik för att baka en sandkaka. Hälla ner sanden i formen, packa den med baksidan av spaden så att det blir jämnt, vända formen upp och ned mot kanten så snabbt att inte sanden åker ut, och sedan knacka lite lätt igen med spaden så att sanden släpper greppet om formen och slutligen lyfta den försiktigt, rakt upp, så att man inte river sitt bakverk.

Det är tre års daglig träning som har lett till fram till hennes fina kakor. Tre års bankande på bultbrädor och legobyggande. Jag älskar den sortens leksaker, med ett tydligt syfte. Det är roligt och triggar både fantasi och utvecklar motorik.

När det gäller amningsdockor för småflickor däremot har jag lite svårare att förstå syftet. Det verkar inte särskilt sannolikt att man skulle bli en sämre ammare bara för att man som barn inte hängde på sig blomformade låtsastuttar och övade sig i den ädla matningskonsten, med en sugande och gurglande plastbebis i famnen. I den mån amning behöver tränas är jag ganska säker på att det måste göras live, med riktiga bröst och riktiga bebisar. På samma sätt som det verkar onödigt att öva sig i att raka bort skägg, innan man har något.

Jag tror inte att amningsdockan i sig är mer fördärvande än någon annan leksak som marknadsförs hårt för bara ett av könen. Men tillsammans bidrar de i hög grad till att bibehålla och förstärka de tröttsamma könsstereotyperna. Att en liten flicka i första hand inte är ett barn, utan en blivande mamma, med tillhörande rosablommiga förkläden. Och den kommande uppgiften bör hon känna av och tränas inför så tidigt det bara går.