Ska vanliga föräldrar prövas lika hårt som singelmammorna?

Singelmamma, du är helt ansvarslös! Du låter ditt barn växa upp utan en far. Fy dig. Alla barn har rätt till en mamma och en pappa, hela tiden. Ja, förutom de vars förälder kanske dör. Eller de som skiljer sig. Och de gör ju nästan hälften. Okej, jag omformulerar mig.

Du skaffar barn av egoistiska skäl. Fy dig. Alla andra barn kommer ju till av, ja det är väl egentligen alltid av egoistiska skäl. Jag känner i alla fall inget barn som uttryckligen bett om att få bli fött.

Fan, jag vill hitta något som talar emot dig. Jag vill inte vara sådär förutsägbart, Stockholmsaktigt frisinnad och bara tycka att allt ska vara så härligt enkelt, tillåtande och bejakande hela ­tiden. För jag tycker inte att det är enkelt. Jag tror att många barn vill och har ett stort behov av att veta vem hans eller hennes biologiska föräldrar är. Men jag tror ­inte att alla vill det. Det går liksom inte att dra alla över en kam. Och därför kan jag ibland tycka lite synd om våra politiker som måste generalisera för att kunna stadga lagar.

Men om man nu bestämmer att vi ska kunna få adoptera eller inseminera oss så borde denna rätt gälla alla. Om heterosexuella och homosexuella par får göra det så måste ju även ensam­stående kvinnor få det. Varför skulle de vara sämre föräldrar? För det är ju det den svenska lagen nu säger. Att just de inte duger. Snacka om underbetyg åt alla ensamstående mammor i vårt land. Nej, antingen får alla inseminera, eller ingen.

Tänk på alla barn som föds på naturlig väg. Hur många av deras föräldrar har ­bedömts och skärskådats på samma sätt som de som vill adoptera eller inseminera? Man hårdprövar sannerligen de människor som inte kan bli gravida på naturlig väg.

Alla som vill bli föräldrar skulle kanske behöva gå igenom en prövning. Man borde kanske tillsätta p-piller i det kommunala dricksvattnet och sedan lämplighetspröva potentiella föräldrar för att få tillstånd att sluta dricka vattnet. Jag är rädd att ­färre än vi kan ana skulle få godkänt. För det är så. Vi är otillräckliga. Med den goda viljan kan det ändå bli så fel – och vi har aldrig några garantier i förväg.