Karlar - res er från soffan

Juletid, julefrid. Ljusen står tända på bordet och snön yr lite mysigt utanför fönstren. Barnen är glada och hjälpsamma, och i soffan sitter mamma och pappa och kramas medan släkten kommer med sällskapsspelen. Julbordet har dukat sig själv, och julklapparna, de kommer ju tomten med…

Nej, så går det ju inte till. I själva verket har för de flesta julförberedelser pågått flera månader. Det börjar med det sociala: vilka ska fira jul med vilka? Kvinnor runt om i landet ringer och mejlar över generationsgränser, kompromissar och förhandlar; ”Om vi kommer till er på juldan, sen åker vi till dem på annandagen”. ”Nej, det går inte, för han är med sina respektive i år, och vi firade inte med deras svärföräldrar förra året. Kan vi komma till er på julaftonsmorgonen vid åtta?” Ett extremt intrikat pussel läggs under kvällar och helger. I bästa fall blir de flesta nöjda, i värsta fall blir det en hetsig golgata. I nio fall av tio kvinnor som står för besluten – och blir ansvariga om det är jobbigt.

I december tornar allt det praktiska upp sig som berg i horisonten. Julklapparna! Julmaten! Resplaner, biljetter, sovplatser! Räcker pengarna? Än är allt under kontroll? Nu, när den sista veckan i december kommer… ja då jävlar är det full hets.

Hårdast slår julhetsen mot de som tar ansvar där hemma. De tusen detaljerna som ska stämma. Allt som en lyckad julfixarkvinna ska ha koll på. Och hela tiden med ett leende på läpparna, aldrig någonsin ryta till – julstämningen über alles!

Jag tror många kvinnor går på knäna i dessa tider. Frustrerade över att i stort sett ensamma försöka navigera fartyget i snöstormen. Och jag tror många män försöker hålla jämna steg, göra sitt allra bästa. En del lyckas. Men jag tror också att många väljer att äntligen få sjunka ner i soffan och vila sig efter en hård höst, lämna över allt till de som ju ”vill” ha en riktig jul och tycker det är ”härligt” att jobba dygnet runt för andras skull.

Det är ingen slump att jul- och nyårshelgen är årets värsta för kärlekslivet, eller kanske för hemmalivet överhuvudtaget. Inga andra högtider (undantaget midsommar möjligtvis) för med sig så mycket tandagnissel, gräl, bråk och fylla. För många är jul bara ångest.

Men det finns alternativ. Och då talar jag inte om en charter till Thailand. En riktig förändring kan man få genom att förekomma problemen, i god tid, redan under hösten, och göra upp om allt jobb. Man kan gärna ta på sig sysslor man inte är van vid, för omväxling behövs nämligen på julen som riskerar att bli väldigt förutsägbar. Kanske är det dags att någon annan än kvinnan i familjen planerar allt det sociala med barn, släktingar och vänner? Eller tar fullt ansvar för julbordet?

Det viktiga är att bita sig i tungan och inte lägga sig i det den andra ger sig på, även om man vet bättre. Låt det då gå åt helvete; det kanske är just det som behövs för att något ska förändras på riktigt?

Nu är det kanske för sent för den sortens råd, i alla fall för i år. I stället föreslår jag till alla kvinnor: det är fortfarande inte för sent att skala ner och låta någon annan ta över. Och till männen har jag ett sista-minuten-råd som kommer göra så stor skillnad: prata med varandra. Berätta vad du behöver, och kolla av med din vän: Är du okej?

God jämställd jul!