Egentligen visste vi redan det här

RELATIONER
Åsa Passanisi.
Åsa Passanisi.

Ha! Jag visste det!

Jag hade rätt, redan som 15-åring.

Egentligen vet nog förresten alla som någon gång varit en finnig, hormonstinn typ – att det här med tonåringar och deras sovklockor INTE handlar om det sedvanliga; att gå och lägga sig i tid.

Men människan är märklig – människan glömmer fort.

För så fort man får egna bångstyriga kids som inte orkar ­masa sig upp, görs ungdomar och deras evighetssömn om till något annat.

Vanligtvis: ”tonåringar är sååå sjukt lata”. Bekvämast ju, att tänka så. Som förälder slår man dessutom två flugor i en smäll: 1) man kan lätt hota med utegångsförbud eller indragen månadspeng, om latmasken till unge kommer så mycket som en sekund försent till skolan, en endaste gång till, och 2) man får anledning att tycka synd om sig själv. ”Jag gör så mycket för dig mitt barn och du din slöfock orkar inte ens vakna … snyft, snyft”.

Men nu är det ju faktiskt så att kidsen får medhåll av forskarna, som till och med beskriver arla morgonstund som en hälsofara och ren tortyr.

Och, tja. Vad lär vi oss av det här då?

Uppenbarligen inte mycket alls.

I teorin ska skollagen vila på vetenskaplig grund. Det är fast­slaget sen 2010. Så långt, så fint.

Men i praktiken verkar det här med ”vetenskaplig grund” väga rätt tunt. Landets rektorer får ju själva bestämma när ungarna ska börja skolan om mornarna.

Det är alltså åsiktsdiarré som ­råder: rektor A tycker, rektor B tror, rektor C tänker. Snarare än: I Sverige gör vi på det här viset - för forskning visar att … och så vidare.

När till och med landets gymnasieminister uttrycker att ”barn borde gå och lägga sig i tid”, börjar man ju undra vad som egentligen ligger i ett begrepp som ” …skall ­vila på vetenskaplig grund”.

Gymnasieminstern skjuter långt utanför mål här. Fem forskare har ju undersökt hur det hela förhåller sig och deras forskning har ingenting med ”jag tycker, jag tror, jag vill” att göra. Forskning handlar om fakta. Och ”bad luck”, men nu är det så att tonåringars studie­kapacitet försämras av en dygnsrytm som inte stämmer överens med deras biologiska klocka.

Så hur kan det då vara upp till skolans boss att bestämma? Det är inte att ta ansvar. Eller att följa svensk skollag.

Själv lovar jag att aldrig mer skälla på mina älskade tonåringar om de inte orkar gå upp på morgonen.

För jag tror på vetenskap och att tortera ungdomar är inte min grej.

Tortyr är dessutom ­förbjudet, enligt en helt annan lag.

Åsas puss

Går till mina kollegor på Wendela. Ni är bäst och ­snyggast!

Åsas pass

SL och alla järnvägshaverier, forever and ever.