Nyfiken på din granne, chef eller nya dejt?
Med några telefonsamtal kan du få veta allt - och lite till.
I Sverige finns en generös offentlighetsprincip - som gör att du kan få reda på snart sagt vad som helst om vem som helst.
Är personen skild och betalar underhåll? Vad har han eller hon för inkomst? Bara att lyfta luren, så vet du snart.
Den ursprungliga tanken med offentlighetsprincipen är förstås inte att stilla människors nyfikenhet. Tanken är istället att stärka demokratin, genom att ge alla möjlighet att kolla hur myndigheterna sköter sitt jobb.
– Insynen motverkar korruption och bidrar till ökad effektivitet i förvaltningen, i och med att tjänstemännen är medvetna om att det finns en ständig möjlighet till insyn i verksamheten, förklarar Johan Modin, rättssakkunnig på justitiedepartementet.
Men konsekvensen blir att vem som helst kan begära att få ut en handling från en myndighet - även om det gäller känsliga personuppgifter som inkomst eller brottshistorik.
Integritetskränkande? Ja, givetvis. Men det finns också lagar som skyddar enskilda mot kränkningar. Dels finns sekretesslagen, som bestämmer vilka handlingar som inte får lämnas ut - och till vem.
– Som part i ett mål har du större rätt till insyn exempelvis, säger Johan Modin.
Dessutom finns det lagar som reglerar vad du får göra med uppgifterna du får ut, till exempel personuppgiftslagen och brottsbalkens förtalsparagraf. Att du fått ut uppgifter betyder alltså inte att det är fritt fram att lägga ut dem i din blogg - exempelvis.
Enligt personuppgiftslagen, PUL, får du inte lägga ut uppgifter som kränker någons personliga integritet på internet. Men alla omfattas inte av PUL. Har du en sajt eller en blogg kan du ansöka om ett utgivningsbevis från Radio- och TV-verket. Får du ett sådant gäller inte personuppgiftslagen - istället omfattas du av yttrandefrihetsgrundlagen. Det är förklaringen till att det har kunnat dyka upp sajter som lägger ut uppgifter om adress, födelsedatum och till och med fullständigt personnummer på nätet.
Tro nu inte att du kan göra vad du vill på nätet bara du skaffar ett utgivningsbevis. Du måste följa yttrandefrihetsgrundlagen, och måste därmed exempelvis ange vem som är ansvarig utgivare för sajten. Det kostar dessutom 2000 kronor att ansöka om utgivningsbevis.
Men även utan utgivarbevis kan du få lägga ut känsliga uppgifter på nätet - om ditt ändamål kan sägas vara journalistiskt. Du kan då omfattas av ett undantag från personuppgiftslagen.
– Det förekommer att folk lägger ut uppgifter om vilka kommunala tjänstemän som har begått tjänstefel i en kommun. Ibland är det i syfte att väcka en debatt - och då kan det vara en journalistisk verksamhet, och kan därmed vara tillåtet. Däremot om man hänger ut alla som har begått sexualbrott i en kommun så är det ganska tveksamt, säger Mathias Säfsten, även han rättssakkunnig på justitiedepartementet.
Har du inga journalistiska ambitioner, och inte har utgivningsbevis, gäller personuppgiftslagen.
– Då gäller egentligen bara en bestämmelse - behandlingen får inte kränka den personliga integriteten. Vad det innebär är svårt att säga på rak arm, säger Mathias Säfsten.
Får jag lägga ut uppgifter om vad min granne tjänar?
– Har det inget allmänintresse torde det vara otillåtet. Om om jag talar om att min granne är en notorisk snattare kan det vara straffbart. Det kan vara förtal eller brott mot personuppgiftslagen.
Välkommen att kommentera på Aftonbladet! Här är du med och skapar Sveriges mest engagerande mötesplats och nyhetskälla med viktig information, argument och synpunkter. Vi litar på att du håller en saklig ton och visar respekt för andra som deltar i diskussionen. Självklart skriver vi inte hatiska kommentarer på Aftonbladet. Och lika självklart står vi för det vi tycker. Kul att du vill vara med!
Med vänlig hälsning Jan Helin, chefredaktör.
Läs mer om kommentarer