”De kallade mig stockholmshora”

Det blåser råkallt genom skogsdungen. Brottsplatsen är lika ruggig som den där kvällen för två år sedan när hon förlorade oskulden i lingonriset ovanför Spånga station.

Hon var 14 och hade stämt träff med en kille på Playahead. Han var 16 och bodde i Stockholm. Sanna tog tåget från Dalarna för att möta honom på en pendeltågsstation.

Längre än så kom hon aldrig.

– Han började tjata om sex efter bara 20 minuter. Jag sa att jag inte ville. Jag ville att första gången skulle vara med någon speciell.

Men killen gav sig inte. Tyckte att de skulle gå upp i skogsbacken där han och hans kompisar brukade hänga. Fast det kändes fel i hela magen följde hon med.

Visar platsen

– Han fortsatte tjata. Till slut sa jag att om du inte slutar tjata om sex så går jag härifrån. Då tog han tag i min axel och puttade ner mig på marken. Här ungefär, säger hon och pekar på en bergknalle.

Där drog av henne byxor, trosor och skor. Jackan fick hon behålla på. Sedan våldtog han henne. En gång. Och en gång till.

– När han var klar sa han: ”Duktig flicka, det här stannar mellan oss, annars jävlar”. Och så drog han.

Kvar i riset låg Sanna. Smutsig och blöt. Kunde knappt resa sig, kände blod rinna utmed benen, hade ont i hela underlivet. Hon fick lysa med mobilen för att hitta kläderna i mörkret.

Sparkade och slog

Hon ryser och lämnar lättad skogsdungen. Killen dömdes för sexuellt utnyttjande av barn till 70 dagars samhällstjänst. Sanna fick 31 000 kronor för sveda och värk.

Någonstans trodde hon att det var över då. Men övergreppen fortsatte på skolan. Någon hade skvallrat. Sanna fick huka undan elakheter och slag i skolkorridoren.

– De kallade mig stockholmshora och nollåttaluder. De sparkade och slog mig. Jag slutade att gå till skolan.

I stället sökte hon sig ut på nätet. Till sidan om hur man skär sig så att ingen ser. Hon skar ben och armar blodiga för att det onda skulle komma ut.

Mådde allt sämre

Sanna mådde allt sämre, tog antidepressiva och hade sex med många killar.

– Det var för att ta kontroll. Jag tänkte att ingen ska få makt över mig igen. Men jag mådde bara sämre.

De gånger hon orkade gå till skolan blev hon verbalt skändad och slagen. Hon fick tre panikångestattacker, en gång hämtades hon med ambulans på skolan. Trots hjälpropen kände hon inget stöd från vuxna på skolan.

– Några lärare sa om jag inte brydde mig så skulle alla sluta. Men det blev bara värre. Det var som att uppleva våldtäkten igen varje gång jag gick till skolan.

Rektorn kallade till möte med lärare, föräldrar till killarna som mobbade mest och Sanna och hennes mamma. Mötet slutade med att mamman reste sig och sa: ”Min dotter ska aldrig mer behöva gå hit”.

De flyttade till en mindre stad tjugo mil bort och en ny skola. Där går hon fortfarande kvar i nian. Vi träffar hennes mamma i köket i en julpyntad lägenhet i bruksorten där ingen av dem egentligen vill bo.

Varför inte flytta mobbarna?

– Sanna mår ganska bra i dag men har bestulits på sina tonår. Skolan ska inte komma undan med hur de behandlat henne, säger hon.

Nu är Kyrkskolan i Ludvika anmäld till Skolinspektionen. Den dåvarande rektorn försvarar sig mot anklagelserna.

– Jag tycker det tråkigt om flickan och mamman inte upplever att vi har lyssnat på dem tillräckligt. Jag har inte struntat i mobbningen och det tror jag att dokumentationen till skolinspektionen kommer att visa. Jag välkomnade lagen om kränkande behandling, det är viktigt ur ett rättsperspektiv att skolor kan ställa till svars, säger Jörgen Jonsson.

Nu fick mamman ta sin dotter ur skolan, varför flyttade ni inte mobbarna?

– Det är inte rektorn utan nämndpolitiker som har rätt att flytta en elev. Vilka diskussioner som förts i just det här fallet framgår av dokumentationen.

Inom sex månader ska Skolinspektionen hantera ärendet och Sanna blickar framåt. För skadeståndet från våldtäkten köpte hon en gitarr och på senaste skolavslutningen sjöng hon solo. Sannas mamma visar videon där en vitklädd dotter sjunger om brusten kärlek med en änglastämma.

Framtiden ligger förhoppningsvis på Fryshusets musikgymnasium i Stockholm.

– Jag vill bli artist. Sången har hjälpt mig att överleva, annars vet jag inte om jag orkat, säger Sanna.

Sanna heter egentligen något annat.