”Jag drack tills det tog slut”

Carolina är på många sätt den där ”vanliga tjejen”. Hon är född och uppvuxen på landet utanför en mindre mellansvensk stad. Hon tycker om att umgås med familj och vänner på fritiden och flyttade för något år sedan ihop med sin pojkvän i en etta i centrum.

Men på ett sätt skiljer hon sig från andra; hon är under behandling för sina alkoholproblem.

– Jag har alltid varit den som blir för full. Den som spyr, däckar eller gör pinsamma saker, så har det varit sedan jag började dricka i femtonårsåldern. Alla har alltid skrattat åt det och tyckt det har varit kul, men det är inte kul längre, säger Carolina.

Vändpunkten kom en kväll i mitten av mars. En kväll som började med att Carolina drack vin hemma och envist försökte hetsa med sin sambo i drickandet, fortsatte på krogen och slutade med att hon åtskilliga öl senare somnade på en stol på efterfesten.

– De ringde min pojkvän. Han fick som vanligt komma och hämta mig. Jag minns inte ens vad som hände, men jag måste ha varit ännu värre än vanligt för han spelade in mig på mobilen när jag slogs och skrek efter att vi kommit hem, berättar Carolina.

Bröt ihop

Efter den kvällen bröt Carolina ihop. Skamsen och uppgiven gick hon till sina föräldrar och berättade för sin mamma om år av ångest och överdrivet drickande.

– Mamma hade ingen aning. Hon hade ett snack med mig om alkohol när jag var i den där åldern då man började dricka, 14–15 år. Hon sa att jag skulle tänka på att jag har anlag för alkoholism från pappa. Men det stoppade ju inte mig, säger Carolina.

Att hennes pappa är nykter alkoholist sedan tretton år tillbaka har påverkat både Carolinas uppväxt och hennes syn på alkohol. Hon berättar hur hon kände när han blev nykter, hur hon tänkte att ”skönt, nu försvinner han inte mer, nu kommer han vara hemma”.

– Ändå har jag reagerat på ett tvärtom-sätt när det kommer till mitt eget drickande. Jag har hela tiden velat bevisa att jag kan sköta det fast inte pappa kunde det, säger hon.

Ville glömma

Carolina tror att det är ett av skälen till att hon hamnat i den här situationen. Ett annat är att hon velat glömma, velat slippa undan all press och stress. Och hon tror att det är en vanlig orsak till varför unga tjejer dricker.

– All press, det är den som får oss unga tjejer att fastna i sånt här, säger Carolina.

– Man ska ha jobb, eget bra boende, se bra ut, vara social och leva ett aktivt liv. Man ska liksom ha allt och vara med överallt, och det går ju inte, säger hon.

Men i festandet var hon med, då var hon avslappnad och glad och fick, som hon säger, skita i allt. Och pengar lyckades hon alltid skaffa fram. Hon prioriterade festandet, och gick det inte ihop så lånade hon för att kunna gå på krogen.

Hur mycket hon drack på en kväll berodde på vem hon festade med. När hon gick på Systemet inför förfesten handlade hon oftast en liter tetravin, och en öl ut-i-fall-att.

– Egentligen är det aldrig ut-i-fall-att, jag dricker tills det tar slut, det vet jag ju. Och sedan dricker jag ännu mer när jag kommer ut på krogen, berättar hon.

Ska inte dricka alls

Att hon hela tiden prioriterat festandet, och regelbundet valt bort viktiga händelser och träffar med familj och vänner, slog henne först när hon sökte hjälp. Nu har hon flera gånger besökt alkoholrådgivningen samt börjat delta i möten med Anonyma Alkoholister, AA. Hon hoppas att de gemensamt ska kunna komma fram till hur just hon ska ta sig ur sitt beroende. Det första delmålet går ut på att hon inte ska dricka alkohol över huvud taget.

– Jag är rädd att jag sviker mig själv annars, jag vågar inte riskera det. Allt har gått så bra, men jag går bara och undrar när det ska smälla till, säger hon.

Samtidigt ser hon fram emot all tid och pengar hon kommer att ha över när alkoholen är borta ur hennes liv. Hon har just fått jobb efter månader av arbetslöshet och hon är fast besluten att börja prioritera annat. Att bestämma sig, och verkligen vilja förändra sitt liv, är det viktigaste tror Carolina.

– Nu känns det ljust och bra. Jag har mått så dåligt förut, och nu vet jag varför. Att inse att man har det här problemet är som att vända upp och ner på hela världen, säger hon.

– Min första tanke när jag insåg att jag måste söka hjälp var ”hjälp, jag kommer aldrig mer få festa och ha kul”. Men egentligen, hur kul har jag haft det? Vad är det som är jobbigt med att sluta göra bort sig?