Kyrkans mat – Leilas räddning

Leila Sundell, 43, plockar i matkassarna från Mariakyrkans församlingshem. En Pågens lingongrova, smör, ett halvt kilo köttfärs, ravioli, potatismos, fiskpinnar och krossade tomater. Basvarorna räcker en knapp vecka och är redan ett nödvändigt tillskott till sjukersättningen.

I maj ökar försörjningsbördan. Då blir hon ensam mamma.

– Jag har varit här tio gånger kanske, det är ju sådana tider nu. Det är bra att kyrkan finns när man behöver hjälp, säger Leila Sundell.

53 kronor om dagen

Vi befinner oss i Södra innerstaden i Malmö, en av Sveriges fattigaste stadsdelar. Här lever hälften av barnen i fattigdom. Många mammor har socialbidrag och får klara sig på riksnormen. Då kan man inte äta för mer än 53 kronor om dagen.

Klockan är nio på morgonen och det är fullsatt i församlingshemmet. I år räknar Mariakyrkan med att dela ut närmare tusen matpaket.

Hjälpen har fått ransoneras till ett paket var tredje månad. Mer räcker inte budgeten till.

– Ensamma mammor har fått det sämre och det märker vi, för de kommer till oss. Många sitter i för dyra lägenheter som inte bostadsbidraget täcker och får ta matpengar till hyran. Pengarna tar slut redan den femtonde, en vecka innan barnbidraget kommer. I julas sökte många pengar för att över huvud taget kunna fira jul, säger diakon Kerstin Carlsson.

”Vad gör jag här?”

En av dem är Maria, 33, ensamstående med en nioårig son. Hon studerar på högskolan och tvekade först att gå till kyrkan för hjälp.

– När jag såg de andra som var där, drogmissbrukare utan tänder, då tänkte jag, vad gör jag här? Jag kan inte ta emot de här kassarna. Fattig är för mig den som inte har någonting, som sover i en kartong och inte vet om det blir någon mat den dagen. Det är ju inte jag.

Men i slutet av varje månad hinner verkligheten ikapp henne. När räkningarna är betalda är studiemedlet borta, liksom det mesta av underhåll, bostads- och barnbidrag.

Hon jobbar extra när sonen är hos sin pappa varannan helg, men pengarna räcker ändå knappt till det nödvändigaste. Kläder köper hon inte längre och semester drömmer hon bara om. Nu har hon sökt pengar ur kyrkfonden till en semestervecka med sonen.

Drömmer om semester

– Vi behöver ju också andas. Man pluggar för att förändra sin situation men det går ju inte. Tyvärr tror jag inte att det blir bättre. Jag var så glad när CSN införde barntillägg, tänkte att äntligen händer det saker. Och så fick vi 500 kronor – hur tänker de egentligen, vet de inte vad mat kostar?

En bit bort på Gamla väster ligger Frälsningsarmén. Där är kylarna fyllda med snarlika matpaket.

– Vi hjälper 80 ensamma mammor just nu och de blir fler, säger Susanne Arvidsson, föreståndare för den sociala verksamheten.

Många som söker sig till kyrkan skulle aldrig gå till socialen. Skammen över att vara fattig är stor.

– Det finns de som gråter när de kommer hit, det är verkligen sista utvägen när de inte har mat till barnen. Många mammor vill inte ens berätta för sina barn hur dålig ekonomin är och köper saker åt dem som de inte har råd med.

En kamp – varje dag

– Det här är kvinnor som kämpar varje dag, varje månad, dag ut och dag in. Och så tycker man att det är konstigt att ensamma mammor blir långtidssjukskrivna. Vi försöker motivera dem att överklaga beslut, men många kan inte påverka sin situation. Vi måste lyfta det från tycka synd om-nivån till att fråga vad regeringen tänker göra åt problemet, säger diakon Kerstin Carlsson.