Enda chansen att bli gravid: äggdonation

Det var för fem år sedan som mensen, som alltid tidigare varit regelbunden, började strula. Klaras första tanke var att hon var gravid, men när testet visade negativt och hon dessutom började få vallningar gick hon till gynekologen. Där kunde man genom blodprov konstatera att hon var i klimakteriet.

– Det kom som en chock. Jag visste inte ens att man kunde komma i klimakteriet för tidigt, säger hon.

Inga roliga nyheter för en 30-åring. Klara fick börja äta medicin i form av hormoner som ska ersätta hennes egna och på så sätt motverka klimakteriets ”biverkningar”, som benskörhet och svettningar.

"Jag är ägglös"

När detta hände hade Klara och hennes pojkvän, nu make, precis flyttat ihop. En äggdonation kändes inte aktuellt.

– Nu ångrar jag så klart att vi inte ställde oss i kö redan då. Om vi hade gjort det hade det kanske varit vår tur nu.

Klara tyckte då att det skulle kännas obehagligt att mixtra med sin kropp i och med de hormonbehandlingar som en äggdonation kräver. I stället ställde paret sig i adoptionskö.

– Men så växte ändå tanken på att kunna bära vårt barn, möjligheten att få uppleva att vara gravid.

Hösten 2007 kontaktade hon därför sin gynekolog igen. Både hon och hennes man fick genomgå olika undersökningar innan de i januari 2008 kunde ställa sig i kö för en donation.

– Det är min enda chans att bli gravid eftersom mina egna ägg är slut. Jag är ägglös. Men att ställa sig i kön var ett beslut som växte fram. Jag ser inte adoption som ett sämre sätt att bli förälder på.

Kan få förtur i kön

Men väntan är lång. Evighetslång för den som ingeting hellre vill än att bli förälder nu och helst i går.

När Klara och hennes man ställdes i kön var väntetiden omkring två år men nu är den uppe i tre på grund av bristen på donatorer.

– Nu får vi troligtvis vänta ett år längre, till våren 2011. Det känns som en helt oöverstigligt lång tid.

Det finns ett sätt att få förtur i kön. Om man kan bidra med en donator (till exempel en släkting eller en vän) så får personen som är först i kön dennas ägg. Den som bidragit med donatorn får i sin tur det ägg som personen först i kön skulle ha fått.

– Problemet för oss är att vi inte har någon att be om en sådan tjänst. Varken jag eller min man har någon syster. Våra vänner har fullt upp med sina liv och diverse problem och jag känner att jag inte vill belasta dem med det här.

Det är en svår sak att be om. Klara vill inte att någon ska känna sig tvingad.

– Och hur frågar man en kollega över en kopp kaffe om den möjligen har några ägg till övers?

Så det blir förmodligen till att vackert vänta.

"Ge liv"

En stressfaktor är Klaras ålder. På Karolinska sjukhuset i Huddinge där Klara går måste kvinnan vara under 40 år vid alla behandlingstillfällen för att få ta emot ägg. Nu är hon 35, 2011 är hon alltså 37. Och det finns inga garantier för att donationen lyckas på första försöket.

Klara önskar att det satsades mer på ofrivilligt barnlösa. Också kön för provrörsbefruktning är lång.

– Men vid provrörsbefruktning har ju paret både ägg och spermier själva, därför är kön kortare. Man är inte beroende av en annan människas goda hjärta.

Hon har bara berättat om sin situation för sin familj, några av de närmaste vännerna och någon enstaka kollega. Klara har därför bett om att få vara anonym i texten och heter egentligen något annat.

– På något sätt tror jag att det är lite skamligt att inte kunna få barn på naturlig väg. Alla tar för givet att det ska komma en unge nio månader efter bröllopet. Alla kommentarer är säkert välmenande men de gör lika ont varje gång.

Bristen på äggdonatorer, såväl som på spermadonatorer, lämnar många väntandes, hoppandes.

– Jag tycker att man på fertilitetsenheten borde ha ”Ge ägg/spermier – ge liv” som slogan. Det är det en donator gör, den ger ett par chansen att få bli föräldrar.