Skandaldrottningarna

Den 26 juni i år släpptes Paris Hilton ut ur fängelset efter att ha suttit inne i 23 dagar dömd för rattfylla. Nyheten kablades direkt ut över hela världen – och rapporterades av såväl tunga nyhetstidningar som skvallersajter.

Varför blir varje steg fröken Hilton tar en världsnyhet? Varför vet gemene man ens vem hon är? Visst, hon är rik, men vad är hon egentligen känd för?

Svaret är: Paris Hilton, 26, är känd för att vara känd.

Stjärna för att hon syns

När miljardärsdottern under det tidiga 2000-talet började synas på Hollywoods hetaste fester skapade hon en ny och alldeles egen genre av kändisskap.

– Hennes stjärnstatus grundar sig i utgångsbeteendet. Hon syns mycket och ofta och har en stor konsumtionskraft. Hennes livsstil framstår som något att sträva efter, säger Nanna Gillberg på Handelshögskolan i Stockholm som har skrivit avhandlingen ”Magiskt kapital – värdeskapande i kulturell kontext”.

I dag är Paris Hilton inte längre ensam i sitt slag, utan en del av en tajt grupp unga kvinnor som följt hennes hennes exempel. Vi paratar om så kallade it-brudar som Nicole Richie, 25, Lindsay Lohan, 21, och Kimberly Stewart, 27.

Även om de titt som tätt benämns som skådespelerskor, sångerskor eller modeller är det knappast de meriterna som gett dem den enorma popularitet de idag besitter.

”Skandalerna behövs”

Nej, de är kända för extravagant shopping, besinningslöst festande, superslimmade kroppar och för att konstant synas i de rätta kretsarna.

Men mest av allt är de faktiskt kända för sina skandaler – som inte alltid får en negativ effekt, utan snarare kan vara ett kliv upp på celebritetstrappan. De här primadonnorna vore förmodligen inte mycket att prata om ifall de inte regelbundet levererade rubriker om ätstörningar, drogmissbruk, sexvideor, alkoholism, blottade underliv och fängelsevistelser.

– Klart att skandalerna behövs! Det måste ju hända någonting. Är man inte, som de flesta kändisar, aktuell med en skiva eller film måste man ju göra något för att stanna i rampljuset, säger Nanna Gillberg.

Smörjer medieindustrin

Karriärcoachen Nina Jansdotter går till och med ännu längre när hon påstår att de faktiskt gör en viss nytta här i världen. Om än på ett mycket udda och kontroversiellt sätt:

– De smörjer en hel medieindustri! Indirekt betalar de ju faktiskt journalisternas löner, när tidningarna skriver om dem. Samtidigt lanserar de sitt eget varumärke, så man kan faktiskt säga att de utför en typ av arbete.

Därmed inte sagt att det vi bevittnar via press, tv och internet är någon ljuv framgångssaga.

Baksidan av deras berömmelse är dessvärre enorm. Och grundar sig, i många fall, på ytterligare ett beroende i raden av alla andra: bekräftelsenarkomani.

– De lever sitt liv genom att se sig själva på tidningsomslag. De vill bli älskade och bekräftade, men för många går det över styr, säger Nina Jansdotter.

Hon menar att beteendet är typiskt kvinnligt. Man tillåter sig inte att njuta ohämmat av framgången utan att även göra något destruktivt av den.

– De kan mycket väl ha låg självkänsla och känna att de inte är värda all uppmärksamhet. Så fungerar kvinnor ofta, om än omedvetet. Man vill vara till lags, medan män har lättare för att ta för sig utan att skämmas.

Typiska playboys

För det paradoxala i det hela är att dessa tjejer är typiska playboys – de super, har sex och bryter mot lagen utan att be om ursäkt för sig. Och det utan att överhuvudtaget ha någon manlig motsvarighet i sikte.

Vart har den klassiska ”bad boyen” tagit vägen? Förr hade vi Nick Nolte, Russell Crowe, River Phoenix, Sean Penn, Mickey Rourke och grabbarna som levde rövare med kvinnor, droger och slagsmål i Hollywood. I dag är männen bara bifigurer. De är pojkvänner som skandalbrudarna byter ut lika ofta som sina Balenciagaväskor.

– De här killarnas roll är ju jämförbar med det traditionella kvinnliga bihanget. De är kända för att vara ihop med någon som är känd för att vara känd och valsar bara runt i det här tjejgänget. Hade de istället varit tjejer som hängde runt killar hade de haft väldigt låg status, säger Nanna Gillberg.

Förstärker könsroller

Men nu är läget alltså ett annat. Ett slag för jämställdheten?

– Nej. Visst får tjejerna ett jättestort utrymme, men de får ju det för saker som cementerar stereotypa könsroller, alltså konsumtion och utseende, säger Nanna Gillberg.

Nina Jansdotter är dock aningen mer kluven.

– De tar ju plats och de skäms inte för sig själva. De har fräckheten att inte vara till nytta och den kraften kan vara positiv för unga tjejer. Att visa att man får vara tuff och ta för sig.

Men tyvärr görs det mesta på ett destruktivt, deprimerande och okontrollerat sätt. Hur coolt är det att inte kunna kontrollera sitt intag av alkohol och droger? Att åka in och ut på rehabkliniker och fängelser? Att visa bröstvårtor och rakade underliv för hela världen?

– De skulle nog vinna på att göra lite smartare grejer. Jag menar inte att de ska bli Moder Teresa, men om de trappade ner lite skulle de få mer empati och mindre negativ uppmärksamhet. Men vad vet jag? De kanske gör positiva saker, som välgörenhet, fast det inte visas i media? säger Nina Jansdotter.

Vill gotta sig

Säkert är i alla fall att Paris Hilton och hennes gäng knappast är några nunnor.

Och skulle de bli det står flera heta tjejer på rad att för att ta över skandaltronen. För det handlar ju också om vad vi mediekonsumenter vill ha.

– Man älskar glamouren, men vill samtidigt gotta sig i misären. Man njuter av att tänka: ”Visst, de har pengar och skönhet, men de är säkert jätteolyckliga”, säger Nina Jansdotter.