Snacka ihop dig med andra föräldrar.
Det är psykologen Jenny Klefboms råd till föräldrar som inte kommer överens med sitt barn om sminket.
– Det är inte schysst att utsätta sitt barn för att vara den enda som inte gör på ett visst sätt, säger hon.
12–13-årsåldern, då många flickor börjar sminka sig, är just den åldern då det är som allra viktigast att inte sticka ut för mycket.
– Det är kanske den tiden i livet då det är svårast att vara avvikande, säger Jenny
Klefbom, barn- och ungdomspsykolog som skrivit boken ”Tonåringar – om livet med nästan vuxna barn”.
Hennes råd är att prata med föräldrarna till barnets kompisar eller klasskamrater. På samma sätt som man har regler för till exempel mobiltelefoner och kepsar, tycker hon att det kan finnas regler för hur sminkad man får vara.
– Då slipper barnet vara det enda som inte gör på ett visst sätt, säger Jenny Klefbom.
Att man som förälder kanske inte tycker att det ser särskilt fint ut, är en åsikt man får spara för sig själv. Argumentet ”du är ju så fin utan smink” biter inte.
– I den här åldern är det inte intressant om mamma eller pappa tycker att man är snygg.
Jenny Klefbom menar också att ett barn måste göra sina egna erfarenheter.
– Ett barn måste få gå på sina nitar. Ett barn kan själv få upptäcka att frisyren som hon eller han valde inte var så där jättesnygg. Handlar det om sminkning kan man kanske lära ut några tips.
Visar inlägg från de 3 högst rankade bloggarna
Från bloggen: Aurora
14 nov 13:22
Från bloggen: Fri och funderande
15 nov 15:16
Från bloggen: Livsresan
14 nov 16:50
I ett år sminkade hon sig i trapphuset innan hon gick till skolan.
– Mamma fattar inte att jag ser ut som en nörd om jag inte sminkar mig, säger Molly Mattisson, 12 år.
I femman började alla tjejerna i Molly Mattissons och Vendela Kylsten Vidriks klass att sminka sig.
– Först var det bara lite mascara, säger Molly Mattisson,
Nu går de i sexan och kan inte tänka sig att gå till skolan utan puder eller foundation i ansiktet.
– Man vill ju se fin ut, säger Vendela Kylsten Vidrik.
Hemma hos Molly Mattisson har det ofta rått delade meningar om hur mycket man egentligen behöver fixa sig.
– Vi har haft många diskussioner och mamma tog ifrån mig mina foundations, två stycken som jag lagt jättemycket pengar på. Så nu får jag ta puder. Och resultatet är exakt detsamma, bara att nu går det åt en hel puderburk i stället, säger hon.
– Att jag ser ut som en bajskorv i ansiktet. Men jag måste ha det annars är jag helt rödflammig och ful och ser ut som en nörd.
Kompisen Sabina Lidén, 14, från Värmdö, har inte haft några bråk hemma om smink.
– Jag började sminka mig i sjuan. Mina föräldrar sa ingenting. Eller de sa typ ”va fint det blev”. Men mamma tjatar alltid att jag ska tvätta bort det på kvällen. Och om jag somnar med smink på så typ väcker hon mig och säger att jag ska tvätta bort det, säger Sabina Lidén.
Inte heller Vendela Kylsten Vidriks föräldrar har protesterat. Däremot händer det att det kommer kommentarer från andra vuxna.
– I fyran var det en tjej som sminkade sig och då sa läraren till henne att gå ut och tvätta bort det. Och vår lärare nu säger att jag ser sjuk ut för att jag är så blek.
– Och så frågar han alltid mig om jag har vattenfast smink när vi ska ha gympa, säger Molly Mattisson.
– Men han är bra, det är bara på skämt, ingen mobbing eller så, säger Vendela Kylsten Vidrik.
Om lärarens kommentarer mest är roliga, så kan det vara desto jobbigare med klasskamraternas.
– Killarna säger att jag bara sminkar mig och fixar mitt hår hela tiden, men det är inte sant, säger Molly Mattisson.
Tycker ni inte att ni är fina som ni är – utan smink?
– Nej, usch! säger alla med en mun.
Men vad tänker ni om att det mest är tjejer som sminkar sig och tycker att det är viktigt att se snygga ut?
– Jo, men det går inte att ändra på. Man kommer bara att bli utanför om man är den enda som inte sminkar sig. Förresten är ju många killar jättefåfänga med sina hår, säger Molly Mattisson.