Ofta är det de små sakerna som avgör hur dagen ska bli.
Ett leende eller en snäsig kommentar vid frukostbordet kan göra hela skillnaden mellan en fin och en dålig resterande dag.
Det handlar om starten. ”En bra start”, ni vet.
Precis som frukosten sägs vara det viktigaste målet, kanske morgonkänslorna är de viktigaste känslorna.
Med novembermörkret och novemberkylan förstärks den vanliga skörhet man upplever på morgnarna hundra gånger.
Man vaknar och förstår inte var man är, eller vem man är, eller varför man är.
Och mörkret ger inga ledtrådar om vilken tid på dygnet det är och när lampor tänds och skarpa ljud uppstår, skär det i hela kroppen.
När min dotter skriker på skötbordet har jag inte långt till tårarna och ber henne försiktigt, men med inombords desperation, om att hon ska lugna sig.
Men så finns det de små sakerna, som inte kostar pengar, men som är ovärderliga – det omtalade guldet i morgonstunden.
I hallen på väg till dagis, med novembergråten i halsen, ser jag hur någonting sticker upp ur bröstfickan på jackan.
En röd liten lapp i formen av ett hjärta med texten: ”Jag tänker på dig med kärlek just nu”.
Och plötsligt är det någonting som aktiveras i kroppen på mig.
Lite senare skickar jag ett textmeddelande: ”Vi måste kyssas minst en gång om dagen. Så är det bara och jag älskar dig”. Det har slagit mig att vi kysser varandra alldeles för sällan.
Inneslutna i våra liv, glömmer vi bort våra liv.
Och så tittar jag på min lilla hjärtformade lapp igen, ler för mig själv och vet att den här dagen kommer att blir rätt bra ändå.
Trots allt.
Välkommen att kommentera på Aftonbladet! Här är du med och skapar Sveriges mest engagerande mötesplats och nyhetskälla med viktig information, argument och synpunkter. Vi litar på att du håller en saklig ton och visar respekt för andra som deltar i diskussionen. Självklart skriver vi inte hatiska kommentarer på Aftonbladet. Och lika självklart står vi för det vi tycker. Kul att du vill vara med!
Med vänlig hälsning Jan Helin, chefredaktör.
Läs mer om kommentarer
...