”Vi kan gott börja med våra söner”

Först fick vi en dotter. En DOTTER! Hurra. Rosa klänningar, gullegull och pullenull.

Sedan fick vi en dotter till. Nu får vi skärpa till oss, tänkte jag och pekade på traktorer som for förbi och manade OJ! TITTA! Jag köpte bruna snickarbyxor i manchester och gröna bodys.

Sedan kom sonen.

Och nu jäklar ska det bli ordning på det här könstorpet.

Jag köpte en cerise body och Joachim blev upprörd. ”Så här gör du bara för att det en son” ”Nej” sa jag men jo, så var det ju.

Det blir tydligare när man skärper till sig med en son och jag tycker gott att vi kan börja i den änden.

Rosa och My little ponys till pojkar med samma självklarhet som att köpa starwars-svärd till döttrar.

Min ettåring älskar sina storasystrars leksaker.

Pet shops som åker i My little ponysarnas rosa vespa är en favorit.

Och så tebjudning.

Lilla Lasse älskar att ha tebjudning med små röda koppar. Han häller upp med kannan bakochfram och säger ”TAAT”

I går kväll hade jag precis lagat färdigt middagen och ropade ner i källaren att Joachim skulle komma upp och ta sin son med sig.

Plötsligt hörs ett illigt fönsterspräckande vrål fyllt av panik och besvikelse.

”Han blev så ledsen när jag avbröt hans tebjudining” berättade Joachim när han kom upp för trappan med en femton månaders spänd båge av gråt och tandagnisslan.

I julklapp ska vi köpa ett kök och en servis till Lasse och jag tänker att då har vi gjort vår insats för ett mindre königt barnliv.