”Nu måste flickorna bli sedda”

”Kvinnor får jobba hårdare för att lyckas lika bra som männen”, säger Alexandra Charles. ”Män prioriteras i arbetslivet – män rekryterar gärna män”, säger Gunilla von Platen.

Här är sex framgångsrika kvinnor som inte alls låtit sig växa in i rollen som lugna, tysta ordningsskapare. Ingen av dem accepterar att män prioriteras utan anledning.

Sara Damber, 33:

  VD för Hugo Stenbecks Stiftelse & Playing for Change samt grundare av stiftelsen Friends, mot mobbning i skolor.

”Bilda ett systerskap och peppa varandra”

Hur kan man som tjejkompisar hjälpa varandra att ta mer plats i klassrummet?

– Bilda ett systerskap, peppa och backa upp varandra. Håll med den som räcker upp handen och säger vad den tycker och öva inför varandra innan redovisningar. Uppmärksamma när lärarna är orättvisa, och inte ger ordet till tjejer lika ofta som till killar. Påpeka det tillsammans inför läraren.

Hur har du jobbat med ditt självförtroende?

– För mig handlade det om att kasta mig handlöst ut och testa saker som jag inte visste om jag skulle klara av. Då såg jag att det funkade och det hade jag aldrig fått reda på annars. För varje ny grej jag klarat av har jag vuxit som person.

Alexandra Charles, 63:

  Initiativtagare till 1,6 & 2,6-miljonerklubben för kvinnors hälsa.

”Kvinnlighet betyder inte tyst & söt”

Vem bär ansvaret för att flickor och pojkar ges samma utrymme?

– Ansvaret ligger på både skolan, lärare och föräldrar. Lärare måste bli bättre på att lära barnen jämställdhet. Pojkar och flickor är olika men ska ges samma chanser och möjligheter. Vi måste lära flickor att inte vara rädda för att synas och säga ifrån.

I klassrummen tar pojkar mer plats än flickor, hur tycker du det är i arbetslivet?

– Kvinnor får jobba hårdare för att lyckas lika bra som männen. Det är motigt många gånger, men låt aldrig någon ta ifrån dig dina drömmar.

Hur kan klassrumsklimatet förändras?

– Vi måste hjälpa flickorna att bygga ett gott självförtroende, att inte tro att kvinnlighet enbart är lika med att vara tyst och söt, utan att kunna och våga visa att man kan.

Maria Wetterstrand, 36:

  Språkrör för Miljöpartiet.

”Traditionella synen på kön måste bort”

Pojkar får och tar mer av lärarnas uppmärksamhet. Känner du igen dig i den bilden från när du själv gick i skolan?

– Absolut, det gör jag verkligen. Men jag lät aldrig någon sätta sig på mig. Jag tog strid med lärarna, vilket inte alltid var så populärt. Även i dag finns det en förväntan på tjejer, att de ska sköta sig själva och ta mindre plats än killar. Arbetslivet är likadant. Män hörs och syns mest. Men jag försöker helt enkelt synas och höras mer jag också.

Vad borde lärarna göra för att förändra dynamiken i klassrummen?

– Den traditionella synen på kön, killar som busar och tjejer som tar mindre plats, måste bort. Lärarna måste rikta tydligare förväntningar och ställa samma krav på killar som på tjejer. Det ska vara samma regler för alla.

Vad är ditt bästa råd till de som är rädda för att tala inför folk?

– Lärarna måste ge barnen möjlighet att prata om saker de själva är intresserade av och kan. Då blir det lättare att våga. Jag brukar känna efter vad jag tycker är viktigt att säga. Då finns det nog många som tycker det är lika viktigt att höra.

Guniilla von platen, 38:

  Entreprenör känd från SVT:s serie ”Draknästet”.

”Att misslyckas är okej”

Vad kan man som förälder göra åt att tjejer inte syns och hörs lika mycket i skolan?

– Vi mammor måste bli bättre på att stötta våra döttrar, vara förebilder och visa att kvinnor kan minst lika bra som män. Vi måste lära våra barn att våga ta för sig, sticka ut och våga göra fel. I Sverige är det ett misslyckande att göra fel. I USA är det inget konstigt att ha en konkurs bakom sig. Vi måste lära våra döttrar att för att lyckas måste vi någon gång misslyckas och att det är helt okej.

Pojkar både ges och tar mest plats i skolan, hur tycker du att det är i arbetslivet?

– Det är samma sak här. Men mitt knep är att se till att bli bättre än alla andra. Gör andra beroende av dig. En gång sa en chef till mig ”Lilla gumman, det där kan inte du”. Då tänkte jag ”Lilla gubben, du ska för sjutton få se” och så såg jag till att bli den bästa säljaren på jobbet sedan 1855.




Foto: Lotte Frenvall Mia Törnblom, 43.

  Författare och föredragshållare – aktuell med boken "Du leder".

”Kom ihåg att du är värdefull”

Det är vanligt att tjejer kallas hora eller andra skällsord i skolan, hur påverkar det ens självkänsla?

– Vi är inga maskiner, har vi svag självkänsla gör det enormt ont. Men självkänslan går att träna upp. Unga människor behöver bli bättre på att ta hand om och bekräfta sig själva, som om de är sin bästa vän.

Om någon ägnar sig åt härskarmetoder när du pratar, som att fnysa åt vad du säger eller vända sig bort, hur hanterar du det?

– Om jag kan så undviker jag den här typen av människor. Men förbered dig mentalt på att det inte gör så mycket om inte alla tycker om dig. Förstå att de inte mår bra och att det är därför som de måste bekräfta sig själva genom att slå ner på dig. Det viktiga är att du kommer ihåg att du är värdefull och påminner dig om att du kan.

Vad är ditt råd till de som är rädda för att tala inför publik?

– Säg "jag kan, jag duger" som ett mantra innan du går upp på scenen.

Foto: Maria Östlin Karin Magnusson, 38.

  Debattchef på Aftonbladet.

”Dra ett djupt andetag och ta ordet”

Hur gör man för att våga ta plats, och visa vad man är bra på när man vet att många andra i klassen är minst lika bra?

– Det är nyckeln. Väldigt många har inte större briljans än vad du har men tar ändå mycket utrymme. Du är lika bra som de är - alltså har du rätt att ta plats precis som de gör. Man får dra ett djupt andetag och ta ordet, ju oftare du vågar desto lättare blir det.

I klassrummen tar pojkar mer plats än tjejer, hur tycker du det är i arbetslivet?

– Mekanismerna och resultaten är ungefär de samma men arbetsplatser bjuder på andra metoder. Inom organisationer nätverkar män och kvinnor sällan gemensamt - tyvärr. Det är oerhört svårt som kvinna att ta sig in i en sammansvetsad grupp som består av män. Mycket välvilligt jämställdhetsarbete inom organisationer ramponeras av de informella nätverken.

Vad kan man själv göra för att förändra det?

– Jobba i formella och informella kanaler. Är du ny på en arbetsplats så försök få en mentor som känner organisationen väl. Backa inte för ansvar när du blir tillfrågad om nya arbetsuppgifter - det ger värdefulla nya kontakter. Om du är karriärsugen: identifiera nyckelsammanhang och jobba dig in i dessa. Börja i det lilla och sikta stort. Ansträng dig hårt för att göra ett bra jobb och se till att du får credit.