Supersmala tv-stjärnor skadar våra hjärnor

Om det supersmala kroppsidealet bidrar till ätstörningar bland unga människor har diskuterats flitigt.

Nu hävdar en brittisk läkare att det visst finns ett samband.

Ny forskning visar nämligen att bilderna av smala kvinnor ger upphov till neurologiska förändringar som ökar risken att utveckla stört ätbeteende.

– Smala kvinnor på tv är ett folkhälsoproblem som kräver omedelbar handling, skriver doktor Aric Sigman i tidningen Daily Mail.

”Tv-stjärnor farligast”

Louise Högdahl är psykolog och enhetschef för Kunskapscentrum för ätstörningar vid Karolinska sjukhuset i Stockholm.

– Det som är tydligt är att i länder där det finns ett slankt kvinnoideal, finns en ökad förekomst av ätstörningar. Men det räcker inte som förklaring. Det finns alltid ytterligare någon orsak, genetisk, social eller helt enkelt en större sårbarhet, säger hon.

Flera studier som Aric Sigman hänvisar till visar att bilder av mycket smala kvinnor ökar aktiviteten i den del av hjärnan som styr känslor som ångest, olycka och skräck.

Och detta även hos friska kvinnor med en positiv uppfattning om den egna kroppen.

Aric Sigman ser tv-stjärnorna som det största hotet.

– Det är lätt att skylla på de extrema modellerna på catwalken. Men det som är farligast för flickor är de vardagliga tv-bilderna på barnprogramledare, nyhetsuppläsare och talangprogrammens jurymedlemmar som inte är ett dugg representativa för den kvinnliga befolkningen, skriver han i Daily Mail.

”Definieras som en tjejsjukdom”

Även Louise Högdahl tror att ett lite sundare och mer varierat kroppsideal skulle vara bra.

– Jag tror det skulle hjälpa, utseendefixeringen är ju en del som bidrar till att utveckla ätstörningar. Ju mer extrem skillnaderna mellan bilderna och ens egen kropp blir, desto mer missnöjd blir man, säger hon.

Intressant är att samma neurologiska förändringar inte uppstod när män utsattes för liknande tester.

Men även killar drabbas av anorexi och bulimi.

– Man brukar säga att 10 procent av ätstörningsfallen är pojkar eller män. Men där tror man att mörkertalet är stort i och med att det definierats som en tjejsjukdom. Det kan göra både att vården missar fall och att killar drar sig för att berätta om sina problem, säger Louise Högdahl.