”Vi valde kön på vårt barn”

Rachel, 2 år, är mamma Jennifers och pappa Edwards lycka. Men också deras stora hemlighet.

– Vi har inte berättat för Edwards föräldrar att vi använde provrörsteknik för att få en dotter. De är väldigt religiösa av sig och tycker inte att man ska lägga sig i Guds arbete, säger Jennifer Merrill Thompson, 41.

När världens första provrörsbarn föddes för 26 år sedan i England var det en världssensation.

I dag har tekniken gått framåt med stormsteg och vi kan välja könet på våra barn. I Sverige används tekniken enbart för att undvika obotliga sjukdomar, men i USA är det fritt fram för föräldrar att välja blått eller rosa. The Genetic and IVF Institute, i Virginia, är en av många kliniker som specialiserat sig på så kallad familjebalansering. Via radio reklam och tidningsannonser erbjuder de sina tjänster. Jennifer och Edward betalade sammanlagt 160 000 kronor för sin Rachel.

– Jag har alltid velat ha en dotter. Jag växte upp med tre systrar och har aldrig tyckt om sport eller typiska pojklekar. Dessutom är flickor roligare att klä upp, säger Jennifer Merrill Thompson.

Det var efter första sonen Jacob, 7, som Jennifers längtan fick enorma proportioner. Såg hon mammor klä upp sina döttrar i söta klänningar kände hon hugg av avundsjuka. Att gå in på flickavdelningen i en klädbutik var otänkbart. När Jennifer pratade med sina systrar om problemet möttes hon av frågetecken, förundran och inte det stöd hon behövde. Till slut blev internet hennes fristad.

– Jag hittade ett diskussionsforum på nätet. Tidigare hade jag trott att jag var helt ensam om mina känslor, säger Jennifer som började sitta framför datorn så fort hon fick en ledig stund.

För ensam var hon inte. På forumet längtade de flesta efter en dotter.

– När jag blev gravid andra gången hade jag i stället börjat med Shettles-metoden.

Enligt Shettles-metoden ökar chanserna att få en dotter om samlaget sker tre dagar före ägglossningen eftersom flickspermier sägs ha en längre livstid, men simma långsammare, än pojkspermier. Men när hon till slut blev gravid visade ultraljudet att hon väntade sin andra son.

– Jag bröt ihop och grät när jag fick beskedet, säger Jennifer.

Vid samma tidpunkt fick hon höra om MicroSort. Metoden fungerar på så sätt att en maskin sorterar flick- och pojkspermier i varsin behållare. Paret bestämmer vilken behållare de vill använda. Ofta är det svårt att bli gravid med tekniken, och den är inte heller helt tillförlitlig. Chansen att få en flicka med MicroSort är 91 procent. Pojke 76 procent.

Det var när Jennifer grät under sitt ultraljud som Edward insåg allvaret i hennes längtan.

– På ett sätt kan jag förstå henne, säger Edward. Jag vet inte hur jag hade känt om vi bara haft döttrar.

De fyra första gångerna de använde MicroSort försökte de bli gravida genom vanlig inseminering. Den femte gången använde de sig av så kallad provrörsteknik. Jennifers ägg togs ut och befruktades i ett laboratorium.

Ångrar ingenting

I dag bor familjen Thompson i en lummig villaförort utanför Washington DC.

– Jag ångrar ingenting, säger Jennifer. Men jag är rädd att Jacob och Lucas ska tro att jag inte älskar dem, eller att de inte var tillräckligt bra för mig, när de blir gamla nog att förstå. Men de är båda en underbar gåva som jag aldrig skulle byta bort mot alla flickor i världen. Det var bara det att jag ville ha en flicka också.

Tänker ni berätta för barnen?

– Ja, det har vi sagt att vi ska göra.

Hade du gjort abort om du väntat en tredje son?

– Jag är för ett fritt val. Men nej, det hade jag nog inte. Jag hade förberett mig på att barnet kunde vara en pojke.

Kritiker menar att välja kön är ett steg på vägen mot designade barn där vi till slut väljer ögonfärg och intelligens.

– Jag tror inte att det finns något intresse. Det första vi frågar när vi får reda på att någon är gravid är om de vill ha en pojke eller flicka. Inte om de hoppas få ett blåögt barn, säger Jennifer.

Vilka reaktioner har du fått på din bok ”Chasing the gender dream” där du skriver om vilka tekniker som finns?

– De som är intresserade tycker att boken är fantastisk eftersom det inte funnits en bok om det tidigare. Men jag har även blivit utskälld när jag pratat om den i olika radioprogram. Jag marknadsför boken på nätet så att mina svärföräldrar eller grannar inte ska se den.

– Det finns många religiösa människor där vi bor, inklusive Edwards föräldrar. Om de fick reda på vad vi gjort skulle de se på mig med nya ögon och kanske till och med tro att jag var galen.

Är det inte jobbigt att ha en så stor hemlighet?

– Ibland kommer folk fram till mig och säger att jag har sån tur som fått en dotter efter två söner. Då vill jag säga att jag inte alls haft tur utan att jag har en dotter för att jag lagt ner massor av pengar, tagit massor av sprutor med hormoner för att producera tillräckligt med ägg och varit väldigt frustrerad många gånger – men inte gett upp.

– Jag tror att jag kommer att börja berätta för fler människor så småningom. Det är synd att det fortfarande är så tabubelagt.