De vägrar köpa prylhysterin

Det enda pappan i familjen önskar sig är en kran till köket – men helst vill han göra den själv. Mamman kan tänka sig en blus, från loppmarknad. Barnen verkar gärna leka med hemgjorda och begagnade leksaker.

Medan andra barnfamiljer köper vagnar för tusentals kronor och märkeskläder till små bebisar har Petter Bergström, 33, och Camilla Lundén, 43, valt att säga stopp till köpandet. De vägrar lägga tid på lönearbete för att kunna handla, och tycker om att tillverka saker själva.

Får, grisar och höns

De bor med barnen Joar, 6, och Maja, 4, på en 1800-talsgård i en liten by utanför Falköping. De har får, grisar, hönor, gäss och tillgång till fiske. Grönsakslanden och fruktträden gör att de aldrig behöver handla grönt i affären.

Här är den mesta maten gjord på gården från början till slut.

Barnen är vana vid secondhandkläder och handgjorda leksaker i stället för Polarn o Pyret och Batmanprylar.

– Kanske konsumerar andra föräldrar så mycket för att de har dåligt samvete. De har inte tid med ungarna, och då ger de dem saker i stället, säger Petter.

Här är hela familjen hemma tillsammans efter att barnen slutat skola och dagis någon gång efter lunch. Medan föräldrarna sköter gård, djur och hushåll så är barnen i närheten.

Familjen köper knappt ett enda plagg. De får avlagda kläder från släkt, vänner och bybor som köper ägg av dem. Det händer att farmor och moster ger leksaker.

Vill inte barnen ha kläder och saker som ”alla andra” har?

– Oftast inte. Men på sin senaste födelsedag ville Joar ha Yu-Gi-Oh-kort! Jag visste inte vad det var. Innan har han fått täljkniv och sådant. Då åkte jag faktiskt och köpte de där korten, och oj vad dyra de var. Sedan ville han inte ha dem i alla fall, berättar Camilla.

Är det inte risk att barnen hamnar utanför?

– Nej, det är vi måna om, säger Petter. Än hör vi inget om märkeskläder till exempel. Men om det kommer ? ja, då får vi väl dra in pengar och försöka handla något.

Själva nobbar de köpt kött, men barnen får äta det i förskola och skola. Och om någon kompis bjuder på kalas på McDonalds får de gå.

– Ska de sticka ut måste de få göra det av egen vilja, säger Petter. De kommer säkert att göra revolt mot vår livsstil i tonåren, sedan får de nog en mer nyanserad bild.

Nobbar tv

– Det känns så bra att de får växa upp så här, säger Camilla. De kanske inte kommer att göra precis som vi när de är vuxna, men de kommer alltid att veta att man kan välja att inte vara som alla andra.

Gården saknar alla prylar som barnfamiljer brukar ha: tv, video, dataspel, tutande batterileksaker. Böcker lånas på biblioteket. De har kallskafferi och jordkällare men ingen kyl och frys. Deras enda ”lyxartiklar” är tvättmaskin och en dator, som Petter behöver för att göra sin tidning om självförsörjning.

Att välja bort tv kan verka djärvt. Inga barnprogram, inga nyheter ?

– Jag kan fundera lite över att barnen missar Bollibompa. Men de har sett någon gång och var inte så intresserade, berättar Camilla.

– Och tv tar så mycket tid, förutom att licensen kostar. Vi sitter hellre och pratar om dagen som varit och om nya projekt på gården, säger Petter.

Vill leva med familjen

Han har levt i självhushåll sedan han var riktigt ung.

För många år sedan jobbade Camilla på kontor, restaurang och som keramiker. Hon trivdes aldrig. Båda förklarar att de är ute efter ett enkelt liv, där man vet var saker kommer ifrån. Och där det finns massor av tid för att vara hemma med familjen.

Vad tycker ni om ett mer ”vanligt” liv, där föräldrarna jobbar heltid och bor i tätort?

– Oj. Jag hade inte klarat av det, säger Petter. Jag förstår inte hur man orkar hålla det tempot med jobb borta hela dagen, och sedan laga mat och fixa hemma ? Och man kan ju inte hinna umgås med barnen. Nej, det är konstigt att det ska vara så pressat.