Sprit, cigaretter, sex och skolk

Kerstin Hillergård, 53, sitter uppkrupen i soffan med sin dotter Åsa, i dag 16. De tittar på varandra, ler ibland och fyller i varandras meningar.

Om vissa saker är de oense, men det är ingen tvekan om att de är två personer som kommit nära varandra.

Allt började när Åsa gått ut sexan. Kerstin och maken Nicholas hade inte förväntat sig någon pubertetskris - de har två äldre söner som inte gjorde något större väsen av sina tonår.

– Men Åsa mognade tidigt. Vi märkte hur hon började hitta äldre kompisar och umgås med lite äldre killar. Det blev allt svårare att prata med henne, berättar Kerstin.

Ville prova allt

Föräldrarna märkte hur hon förändrades. De hittade tändare och sprit hemma. De insåg att det gick allt sämre i skolan.

Åsa minns hur hon ville testa alla gränser.

– Jag hade skitkul och levde livet, jag ville prova allt spännande. Jag och min kompis var som små svansar efter vissa killar, vi trodde att vi var häftigast på skolan. Samtidigt mådde jag på något vis väldigt dåligt.

Åsa rökte, drack alkohol och skolkade mycket. Lite i taget fick föräldrarna en aning om vad deras tonåring sysslade med. Kerstin fick till exempel en chock när dottern ville ha p-piller.

– Jag tyckte att hon var alldeles för ung för sex! Men samtidigt: om jag sagt nej så hade hon kanske blivit med barn.

Spydde och skar sig

Det kom också fram att hon struntade i att gå på massor av lektioner.

– Usch, jag minns ett utvecklingssamtal vid den tiden. Du satt där och var helt nollställd, säger Kerstin och ser på sin dotter.

Drickandet lyckades Åsa dölja länge genom att aldrig komma hem berusad. Hon passade också tider exemplariskt.

Däremot märkte föräldrarna att hon mådde riktigt dåligt psykiskt. En period spydde hon upp maten och när det var som värst skar hon sig själv.

– Det var när jag var ledsen och allt kändes jobbigt. Att skära sig var skönt för stunden. Men i dag har jag faktiskt förträngt precis hur jag kände då.

Kerstin blir blank i ögonen när vi pratar om den mörka tiden. Hon berättar att hon och pappan ofta kände sig maktlösa. De satte upp regler, försökte resonera och fick Åsa att gå till kurator. Inget hjälpte.

"Det gjorde så ont"

Det var ständiga bråk, som kunde vara i timmar. Det gällde allt från rökning till omkringslängda kläder och tid vid datorn.

– Det gjorde så ont att se Åsa. Jag försökte fråga hur det var, varför hon mådde så dåligt. Men det är en väldigt svår gräns: när lägger man sig i för mycket? Det var så många hårda ord. Det hemskaste var att jag ibland hade svårt att tycka om dig, säger Kerstin och tittar på Åsa.

Hon försökte närma sig sin dotter trots att Åsa blev arg. Ibland gick hon in i hennes rum och kramade henne eller lade sig i sängen bara för att vara nära. Åsa minns hur irriterad hon kunde bli på sin mamma:

– Hon ville bara prata och prata, och jag fick höra för många gånger att "jag är så ledsen, nu orkar jag inte mer".

Hela familjen mådde dåligt

– Jag tyckte att just mina föräldrar var så taskiga, till exempel för att jag var tvungen att vara hemma tidigare än mina äldre kompisar. Jag kände mig nedtryckt hemma. Samtidigt fick jag dåligt samvete

ibland, men kunde nästan aldrig säga förlåt.

Vad skulle dina föräldrar ha gjort?

– Jag vet egentligen inte. Jag sökte gränser hela tiden. Samtidigt blev jag arg när de sa ifrån, säger Åsa.

Hennes vilda uppror påverkade hela familjen. Hon blev osams med sina storebröder, och föräldrarna splittrades så mycket av alla gräl att de sökte hjälp i familjerådgivning.

– Det visade sig vara en bra idé, säger Kerstin. Vi lärde oss att vara en enad front och inte låta oss provoceras mot varandra.

Och något hände. På sommaren efter åttan fick Åsa nya kompisar. De berättade för henne hur illa hon uppförde sig och peppade henne att bryta det negativa beteendet.

Speciellt en tjejkompis betydde väldigt mycket.

"Som att ha fått en bästis"

Åsa slutade vara så arg och började bli den unga tjej hon är i dag. Taggarna slipades av, hon "växte ikapp sig" som Kerstin säger.

I dag småbråkar de ibland, som i alla familjer. Om vem som ska välja tv-kanal och om Åsa ska få åka till en kompis över helgen.

Ibland har Kerstin svårt att känna förtroende för sin flicka, fast hon vet att hon bättrat sig.

– Du KAN lita på mig nu, understryker Åsa flera gånger.

För det mesta har de det bra, och relationen har fördjupats efter krisen.

-Det känns så gott! Det är som att ha fått en bästis, fast jag så klart alltid är föräldern. Men vi kan prata och ha roligt, och Åsa är en klok och jättego tjej, säger Kerstin.

– Hon är en underbar dotter.