Elin blev gravid som 16-åring:
– Jag visste att jag ville behålla mitt barn

Elin Zollfrank hade alltid sagt att hon skulle bli en ung mamma.

– Då tänkte jag kanske 23–24 år.

Men när hon var 16 blev hon gravid.

– Först tänkte jag ”Oj!”. Sedan blev jag jätteledsen och började gråta. Det var en massa tankar i huvudet, samtidigt som jag var helt tom. Det var en chock.

Det tog en dryg vecka för henne och pojkvännen sedan två år att bestämma sig.

– Innerst inne ville jag hela tiden behålla barnet. Men jag ville kolla upp hur det skulle lösa sig med skola och boende och allting först. Jag bodde ju hemma då. När jag fått kläm på det kändes det så himla bra, säger Elin Zollfrank.

Hanna föddes strax efter Elins 17-årsdag. Efter att ha bott hos Elins mamma i ett år, kunde den lilla familjen flytta in i en egen lägenhet.

Ganska snabbt återupptog hon studierna – hemifrån.

– Lärarna skickade uppgifter på mejl. Ibland satt jag på nätterna när Hanna hade somnat. Jag tyckte inte det var så kämpigt, säger Elin Zollfrank.

Tog studenten i våras

Under sambons pappaledighet började hon gå till skolan igen. Sedan började Hanna på dagis och Elin sista året på gymnasiet.

– Det funkade jättebra. Enda skillnaden var att när jag slutade skolan kunde jag inte gå på stan med kompisarna. Men dem träffade jag ju ändå i skolan.

I våras tog hon studenten.

– Egentligen tycker jag man ska gå klart skolan innan man skaffar barn. Men det går att ordna ändå. Och när man får barn, det är då man ska satsa på skolan. Det är jätteviktigt att ha en utbildning så man kan få jobb och försörjning.

Relationen med Hannas pappa har tagit slut men de bor i samma område.

– Jag hade velat plugga vidare direkt, men det går inte ekonomiskt just nu. Det är väl nackdelen med att få barn tidigt.

Annars ser hon mest fördelar, som att ha mer energi och få många år ihop med sitt barn.

– Och min mamma är inte ens 50, hon orkar också busa med Hanna.

”Inget jag saknar”

Tonårslivet med kompisar och utekvällar lockar inte. En lördag är hon helst hemma med dottern. Det händer då och då att hon går ut.

– Då har jag jättekul. Fast jag tänker mer på hur jag beter mig nu. Jag kan inte göra helt galna saker. Men det är inget jag saknar. Det är sån här jag är nu.

I framtiden vill hon utbilda sig, men till vad vet hon inte riktigt ännu.

Om det blir fler barn är osäkert.

– Jag känner att det räcker med ett barn. Men jag kanske känner annorlunda om fem år. Jag har ju många år kvar innan jag slutar kunna få barn.