"Hitta dina egna knep"

Björn Kadesjö säger: Hej, Nu är jag på plats för att svara på frågor.

sandra säger: Hej! Hur märker man på en person att den har adhd?

Björn Kadesjö säger: Personen har svårt att koncentrera sig tex då man skall lyssna och blir fort otålig när saker inte händer med en gång.

p. säger: Vi vet inte vilket som är bäst - att berätta om sonens diagnos eller inte för hans klasskamraters föräldrar. Det är så laddat med adhd och folk har så många fördomar. Kommer detta att hjälpa eller stjälpa honom? Samtidigt tycker vi att om vi väljer att inte berätta, så spär vi själv på fördomarna. Vad tycker du?

Björn Kadesjö säger: Jag tycker det är viktigt att för de andra föräldrarna visa att man vet att ens barn har svårigheter tex med att handla för fort och att man som förälder gör allt för att under lätta för sitt barn. När man är trygg med att andra föräldrar kan förstå hur man kan använda en diagnos är det bra att också kunna säga det. Det viktigaste är ändå att visa att man som förälder bryr sig om sitt barns situation.

Anonym säger: Hej Björn. Angående den debatt som nu råder om mäns våld mot kvinnor: Finns det någon koppling mellan ADHD och våldshandlingar?

"Luleåbo"

Björn Kadesjö säger: Visst är det så att en person med mycket impulsivt sätt (som vid ADHD) har mycket svårare att hantera sina känslor och kan både som barn och vuxen ta till våldshandlingar när man blir frustrerad för något som går en emot. Alltså viktigt att få hjälp att hantera känslor av tex ilska.

Anneli Ståhl säger: Tycker du att diagnosen i sig kan bli en självuppfyllande profetia? Med det menar jag att ett barns beteende kan "skyllas" på just ADHD. Sen vill jag även rikta mitt svar till P: Självklart ska du berätta om ditt barns svårigheter för andra föräldrar och barn, sen behöver du ju inte säga att ditt barn har en viss "sjukdom".

Björn Kadesjö säger: ADHD är ingen ursäkt - det är en förklaring. Det är en bra sentens i det sammanhanget tycker jag.

MatteU säger: Finns det olika grader av ADHD? Lindrigare kontra grovt?

Björn Kadesjö säger: Jo, i högsta grad. Allt ifrån mycket handikappande problem till något som kanske kan vara en tillgång i ens personlighet för att man är snabbtänkt, vill mycket och har lätt att komma på kreativa idéer.

Sara säger: Hej, vad ska man tänka på om man umgås med en vuxen som har adhd? T.ex. om ens partner har det?

Björn Kadesjö säger: Tänka: Det är en person som behöver hjälp med att planera sin tillvaro, komma igång med saker, strukturera vardagsuppgifter som annars inte blir gjorda och inte minst orka stå ut med många och täta svängningar i den personens humör. Även om tex. ilskan i stunden är stor behöver den inte vara allvarligt menad.

Kaja säger: Hejsan jag har adhd och undrar hur stor risk är det om jag skaffar barn att det får adhd? Orolig

Björn Kadesjö säger: Det är större risk för en förälder som har ADHD att barnet också får ADHD än det är för andra föräldrar. Men det är så många andra saker som är viktiga tex den andre förälderns förutsättningar, förståelse under barnets uppväxt osv att jag inte tycker att man skall tänka i termer av att undvika att skaffa barn i din situation.

marcus säger: jag jobbar på kåken och min uppfattning är att adhd är klart överrepresenterat bland våra intagna; kanske t.o.m att hälften av dem har det ... Har du nå'n kommentar till det?

Björn Kadesjö säger: Dina erfarenheter stämmer med vad forskning från både Sverige och från andra länder visar: att ungefär hälften av personer som "sitter på kåken" har adhd.

owen säger: Hej ! Jag skulle fråga, jag bli arg och nervöz bara för en liten sak . Så vad tror du att jag ska göra ?

Björn Kadesjö säger: För det första behöver sådant inte ha med adhd att göra även om det kan ha det. Det är i din situation hitta ett knep så att man stannar upp inför den nya saken och tänker en gång till vad var det som hände, känner jag igen det från förut, det har jag varit med om tidigare. Istället för att direkt reagera med känslorna.

dampmorsan säger: Har en grabb på 12 år med diagnosen ADHD han har alla problem som finns till diagnosen..

Det finns inte en enda människa som har någon vettig kunskap om detta i vår omgivning...varken Bup eller skolan eller våran lokala förening attention...Vart vänder man sig i ett sånt läge????? Har själv luskat mycket, men måste få med mig bla skolan i detta... Han vill inte gå i skolan Pqa oförstående ledning och lärare....Jag tillhör dom som får springa till skolan ett par gånger i veckan och hjälpa dom...Hmmm...

Björn Kadesjö säger: Usch vad tråkigt att höra! I din situation behöver man ju just någon som kan hjälpa er att hitta något som kan stämma för din pojk. Finns det inte på er ort kanske det kan finnas en förstående människa i närheten som kan hjälpa dig att bena i alla frustrationer. Så småningom blir i din situation som mamma så trött på allt att man ger upp och det är det sämsta av allt. Därför önskar jag verkligen att du kan hitta någon du tror på - måste inte vara superexperten.

Pappa J säger: Vad vet du om skillnaden mellan flickor och pojkars ADHD ?

Björn Kadesjö säger: Ja det finns en del skillnader som gör att flickors problem inte lika ofta blir uppmärksammade som pojkarnas. De är oftare lite mer tillbakadragna, inte lika "stökiga" men kan ändå ha svårt med koncentration, med sina skolprestationer och även med sina relationer med andra flickor

Maria säger: Hur märks adhd i 20-30 års åldern? Hur märkbart är det resten av livet? Man hör ju bara talas om barn med adhd men det sitter väl kvar?

Björn Kadesjö säger: De flesta har kvar problem upp i vuxenåldern - men inte alla. Vi vet mindre om hur det är upp i 40-60 års åldern. I 20års åldern märks det mest som svårt att koncentrera sig om uppgifter inte är omedelbart spännande, man blir lätt rastlös och tappar tålamodet. Det är svårt att genomför de studier eller andra teoretiska uppgifter som man egentligen har intellektuell kapacitet för.

Moderator säger: Nu tar vi en sista fråga.

Emma säger: Vilka är dina viktigaste råd (kortfattat) till föräldrar som har adhd-barn?

Björn Kadesjö säger: Grunden för all hjälp är att man hyggligt förstår sitt barns sätt att fungera. Hjälpen är sedan att hjälpa barnet att lyckas med sina uppgifter. För det behöver det tex. hjälp med att förstå vad uppgiften går ut på, hjälp att avgränsa den, hålla fast vid den för att sedan få uppleva - jag fixade den. På ett allmänt plan är det barn som måsta ha hjälp med att få tydlighet i det som händer dem, hjälp med att ta bort onödiga och splittrande valmöjligheter, hjälp med att göra vardagen mer förutsägbar. De kan många gånger också behöva hjälp med att hantera sin ilska - och då får inte den vuxne bli alltför provocerad.

Moderator säger: Tack Björn Kadesjö och alla som har varit inne och chattat.