”Lesbiska är mer jämställda”

Nina är gift med Annika. Tillsammans har de barnen Noa, snart 5, och Bella, 8 månader.

– Vi tjafsar aldrig om jämlikhet. Vem som gör vad spelar inte så stor roll, bara båda drar lasset.

”Med oss ska det bli annorlunda! När vi skaffar barn, tänker vi inte falla in i mossiga könsroller.”

Hur många par har inte lovat varandra det – och gått rakt in i mamma-pappa-barn-fällan så fort barnen kom?

Två kvinnor – mer jämställt

Även om mycket i Annikas och Ninas familj ser ut precis som hos tusentals andra småbarnsfamiljer – med dagisförkylningar, blöjbyten, kramar och kladd – så är det en sak som inte existerar hos dem: ojämställdhet.

– Vi har aldrig behövt diskutera vem som gör vad. Man skulle väl aldrig sitta och läsa tidningen medan den andre sliter med dammsugaren. Det gör man bara inte, säger Annika.

Är ni mer jämställda på grund av att ni är två tjejer som lever ihop?

– Det tror jag absolut! säger Nina.

– Men jag tror att även bögpar har lättare att undvika stereotypa könsroller. Man slipper ju förväntningarna på sig att göra något bara för att man är av motsatt kön, säger Annika.

Nina fick bli gravid först

Annika och Nina träffades för åtta år sedan på en blinddate, och det slog gnistor på en gång. Tre år senare ingick de registrerat partnerskap. Då var Nina gravid med Noa, snart 5. Noas pappa Olof är också gay och Noa bor hos honom varannan helg.

Bråkade ni inte ens om vem som skulle få bli gravid först?

– Nej, faktiskt inte. Ninas biologiska klocka tickade snabbare än min, så det var helt okej med mig att det blev hon, säger Annika.

Hon berättar att det snarare är omgivningen som kommer med klumpiga kommentarer. När hon fött Bella, nu 8 månader, fick hon höra: Och hur känns det nu att äntligen bli mamma?

– Jag var ju redan mamma. Till Noa. Men det var som om folk inte fattade det.

Mamman får be pappan

Runt omkring sig noterar Nina och Annika ständigt ojämlikheter i förhållanden.

– Jag retar mig ofta när vi träffar heterofamiljer, säger Nina. Man sitter runt matbordet när deras barn börjar skrika, och mamman är alltid den som lyfter upp barnet, medan pappan sitter kvar och äter.

Nina skakar på huvudet och får medhåll av sin fru:

– Ja, eller att mamman ofta får be pappan göra saker, som att byta blöjor. Sådant bara gör man ju.

Mer uppmärksamma

Nina tror att kvinnor är mer uppmärksamma på varandras behov.

– Fast det kan också vara att vi tjejer rycker in för snabbt, och inte ger männen en chans att ta ansvar. Och sedan om en kille träder in, tänker man: å, vad duktig han är. Tjejer bidrar också till att det där upprätthålls.

Har inga av era heterovänner frågat er om råd för att komma förbi könsrollsträsket?

– Nej. Men de har sagt: Gud vad skönt för dig att ha Nina som stöd under förlossningen, berättar Annika – och tillägger att det var det:

– Hon visste ju precis vad jag gick igenom.

Annika, Nina och Olof har skrivit ett ”moraliskt testamente” som inte är juridiskt bindande sinsemellan sig, där det står att om något skulle hända Nina, är Annika den som Noa skulle fortsätta bo hos.

Med Bella är det annorlunda. Hon kom till genom att Annika inseminerades på Huddinge sjukhus. Eftersom Annika och Nina är gifta, är även Nina vårdnadshavare, genom adoption.

En förälders rättigheter ser olika ut inför lagen, beroende på om du är hetero- eller homosexuell.