Varför finns det inget skötbord på herrtoan?

Tre utropstecken, tre stridsrop, har jag fått fnatt?

Nej, vänta, jag ska förklara ...

Vi är ute och shoppar loss en lördag i Stockholm, Lovisa får en ny jacka.

Ljusgrön, moderiktig och med en liten blomma på. Hon måste få vara lite flickigt gullig, ibland.

Vi myser. Gör vårt för att hålla hjulen snurrande på landets ekonomi. Jag har en iste i nätkassen på barnvagnen. Hon har en tetra osötad fruktsaft (socker är ju farligt numera). Pappa får plötsligt köpa en t-shirt, kommer vi överens om. Lite för dyr. Men tuff. Som kompensation får Lovisa en hel drös kläder: linnen, byxor, kofta ... Vi njuter. Konsumerar oss riktigt fnittriga och prasslar med påsarna.

Men så är det dags.

Depåstopp.

Stor galleria, mitt i huvudstaden.

Jag rullar mot toaletterna för ett raskt blöjbyte innan vi kastar oss ner för att beta av dvd-hyllorna i jakt på ”Djungelboken” eller en ny ”Pingu”.

Men, tvärnit. Vid toalettspärren för betalmuggarna är det kalla handen.

– Nej. Du kan inte använda skötbordet, det finns bara inne på damtoaletten, säger den unga tjejen som hänger över disken och plockar med femkronorna.

– Det finns pappor också som byter blöjor, mumlar jag och genomför sedan ett stående byte bland mina bortkvoterade olycksbröder på herrtoan. Som tur är bara en kissblöja.

Samhället är inte gjort för pappor med barn, tänker jag vresigt.

Och det är ju egentligen sant.

Det är så.

Tänk efter en liten stund bara, när du var på en flygplats sist, en affär, galleria, djurpark, badhus, ja, lite var som helst.

Skötbordet är monterat i damrummet.

Skötrumssymbolen på de eventuellt könsfria skötrummen visar tydligt en människa med klänning ... en skotte? ... DiLeva? ... nej, en mamma förstås.

Vi pappor måste bli besvärligare

Hela samhället är helt mammifierat.

Vi pappor ska hålla oss på jobbet och mammorna ska vara bakom barnvagnen med skötväskan i högsta hugg, så ser hela infrastrukturen ut, så är den uppbyggd.

Om vi – män och kvinnor – menar allvar med att vi ska dela på föräldraledigheten och ansvaret kring barnen, då måste vi också hjälpas åt och ställa krav för att få ett samhälle som tillåter pappor att byta blöjor.

Som accepterar att en pappa kan vara den som är vårdnadshavare. Rent av ensam i den rollen.

Vi måste bli besvärligare.

Och då är frågan om skötbordet en bra symbolfråga.

Jag vill inte lägga min dotter i pissoaren när jag ska ta hand om en större bajsning mitt i lördagsrusningen i ett köpcentrum.

Jag vill inte gripas för ofredande

Jag vill inte heller bli gripen för ofredande genom att tvinga mig in till skötbordet på damtoaletten.

Kan vi inte komma överens du och jag, om att vi blir gerillapappor, om att vi frågar varför de könssegregerat blöjbytena, om att vi kräver ändring.

Alla mammor som håller med är välkomna.

Vem vet.

Det kanske rent av är kul att höra de dåliga ursäkterna.

Det kanske rent av ger resultat då man inser det absurda.

Ropen skalla, skötbord åt alla!