”Oj, efter åttonde barnet blev det tvillingar!”

–? Maten är klar!

En efter en trillar de in i köket. Theo, 2, sladdar in i alldeles för stora foppatofflar, Lovisa, 8, åker kana på trappräcket och Linnéa, 11, trasslar med luciaglittret. Ljudnivån höjs, en av tvillingarna vaknar och Evelina, 5, hoppar jämfota in i köket. Till slut har alla tio barnen bänkat sig vid bordet. Potatismos, varmkorv och sallad slevas upp på löpande band och Tina kastar en stressad blick på klockan.

–?Åh, jag kommer aldrig hinna stryka lusselinnena, säger hon och häller upp vatten i Isacs pipmugg. Eller om det är Noel som vaknat. Ingen vet riktigt och tvillingarna är förvirrande lika.

–?Kan du stryka linnena?

Hon riktar blicken rakt mot mig, en barnlös, ogift 26-åring som aldrig strykt ett endaste lucialinne i hela sitt liv. Jag nickar osäkert och vips har jag ett strykjärn och tio knöliga vita linnen i famnen.

Träffades på Hotellet 1996

Från köket hörs glada skratt och applåder när Matilda, 9, övar på julversen som hon ska läsa senare i kyrkan. Det är fullt ös – och vardag hos storfamiljen Johansson i Älvdalen.

Tina och Jörgen träffades på hösten 1996 på Hotellet, Älvdalens hetaste uteställe, eller i alla fall var det så då. De dansade, pratade, skrattade och det klickade till.

–?Han var så fin bara, säger Tina.­

Därefter gick det snabbt, de förlovade sig i juli året därpå och gifte sig året efter det. På bröllopsfotot där en uppklädd Jörgen kramar sin vitklädda och nyblivna fru var Linnéa redan i magen. Alex, 14, och Amanda, 12, hade Tina med sig in i förhållandet.

Tio år och ytterligare sju barn senare verkar de fortfarande förälskade. De rör vid varandra så fort de kommer åt, med en smekning längs armen eller bara en lätt puss på kinden.

De hade inte planerat att bli tiobarnsföräldrar.

–? Jag tål inte preventivmedel så bra, jag blir helt knäpp av hormonerna och vi har väl slarvat en del med kondom. Men jag har aldrig tänkt att jag ska ha ett visst antal barn, de har bara kommit och alla har varit välkomma, säger Tina.

Kände igen tecknen

Men häromåret blev det ändå lite väl magstarkt för familjen Johansson. Tina började må illa på morgnarna och efter åtta graviditeter kände hon direkt igen alla tecken. Men när hon skulle göra ultraljud hos läkaren såg hon inte ett pickande hjärta, utan två.

–?”Va, är det två?” Jag bara gapskrattade. Jörgen var tvungen att sätta sig ned, så chockad var han, säger Tina och lassar över en av de två tvillingarna till Jörgen.

–?Jag hade aldrig funderat på barn innan jag träffade Tina. Men hej och hå vad barn det blev! Och vad ska man säga, här är det ju fullt av godingar överallt, säger Jörgen lekfullt, sätter ner tvillingen Noel och hissar upp Olivia, 3, på axlarna som svarar med ett glädjetjut.

– ?Jag brukar skylla på min mamma, eftersom jag aldrig fick några syskon så var jag tvungen att kompensera, säger Tina med ett snett leende.

Barnledig sen -93

Men nu blir det inga fler barn för Tina och Jörgen, att hålla reda på tio stycken är nog.

–?Efter tvillingarna steriliserade jag mig. Jag har inte hunnit känna efter hur det känns än, men vi har tänkt på det ett tag. Det räcker gott med dem vi har.

Tina har varit barnledig sedan 1993, med undantag för några få år, och nu längtar hon ut i arbetslivet.

–?Men jag skulle inte kunnat tänka mig att jobba på dagis, det skulle vara för likt det jag gör nu.

Familjen bor i en rödmålad villa med sex rum och kök. Överallt syns spår av barnen. I diskstället hänger ett 20-tal färgglada nappar på tork, i vardagsrummet står två pottor redo att användas och hallen är ett strukturerat virrvarr av stövlar, jackor, mössor och vantar i alla storlekar och färger.

På morgnarna är det full fart in och ut i familjens två badrum.

–? Det finns inget lås på toaletten och här får man inte vara blyg av sig. Ofta sitter en på toa, en borstar tänderna och en duschar samtidigt, säger Tina.

I köket står diskmaskinen ständigt på och att storhandla är ett kapitel för sig. Här går kilovis med potatis under en måltid och de dricker 18 liter mjölk i veckan. Kyl och frys behöver ständig påfyllning.

Mobilen är livlinan

–?Bara vi planerar ordentligt så går det bra.

Plötsligt piper Tinas mobil till. Den är hennes livlina och digitala komihåg-lapp. Här finns alla barnens aktiviteter inskrivna och telefonen talar om vilken tid var och en ska i väg.

Nu är det tonåringen Alex som ska skjutsas till fotbollsträningen. En kvart senare bär det av till kyrkan och luciatåg för resten av familjen. Oftast tränger de in sig i minibussen när de ska iväg, men ute på gården står också en gammal Scaniabuss och med sina dryga tolv meter ska hela barnaskaran få plats.

–?Någon verkar ha bestämt att en familj ska vara högst fyra personer. För oss är det omöjligt att köpa en vanlig bil, att få familjerabatt på nöjesfält eller att sova i samma rum på hotell. Det går ju bara inte, säger Jörgen.

Men det är också enda gången under kvällen som någon av föräldrarna hörs klaga. De klagar inte på att de vill ha mer egentid, inte på att de bytt flera tusen blöjor var eller på att de inte sovit en hel natt på tio år.

Noggrann planering

Ibland kommer de iväg, var och en för sig – även om det kräver minutiös planering. Tina sjunger i kör på torsdagarna och Jörgen försöker komma iväg och jaga en vecka per år.

–?Det är så skönt att sitta alldeles ensam i skogen. Men så, efter en kvart så längtar man efter ungarna igen, säger Jörgen och rycker på axlarna.

De borde vara experter på barnuppfostran vid det här laget, och barnen i familjen Johansson får lära sig att respektera och vara snälla mot varandra. Jörgen berättar att deras barn alltid fått beröm hos dagmamman eftersom de sköter sig själva så fint.

–?Knepet är enkelt. Vi ger dem kärlek, kramar och lite sunt bondförnuft och med så här många syskon kommer de ju bli världens mest sociala och hänsynsfulla människor, säger Jörgen.

Vid matbordet sitter tvillingarna och precis intill står Lovisa och Linnéa.

–?Jag vill inte ha tio barn som mamma och pappa. Inte fler än fem i alla fall, säger Linnéa samtidigt som hon ger Noel en röd plasttuta att leka med.

”Världens bästa föräldrar”

–?Men våra föräldrar är i alla fall världens bästa, säger Lovisa.

Plötsligt blir det livligt i hallen. Klockan är redan halv sex och familjen borde ha varit på plats i kyrkan för länge sen. Nystrukna lucialinnen träs över huvudet, tärnglittret sätts på plats och vitklädda strumpfötter sätts i grova vinterskor. Barnen kutar ut till bilen och Tina sätter en tvilling på varje höft.

–?Vi måste sticka nu, säger hon och pussar Jörgen på munnen. Han blir kvar hemma för att fixa med middagsdisken och passa Theo.

–?Och tusen tack för strykningen, säger hon till mig innan hon slänger igen dörren.

Med ens är det alldeles tyst och lugnt i huset. Bara Theo och Jörgen skymtar i köket. Så här ser det ut i de flesta svenska familjer, de har ett eller två barn. Och först när tystnaden sänkt sig märks det hur ovanlig familjen Johansson faktiskt är.

Fotnot: Med början i februari kan ni följa familjen Johansson i programmet ”Familjen annorlunda” på TV4.