Vi märkte det första gången år 2000. Efter en finfin partyhelg kunde jag och Hyrestanten förvånat konstatera att vi hade varit på två fester i rad där de mest sympatiska personligheterna var barn. Barnen minglade, drog igång fantastiska samtalsämnen (”Tänk om man kunde bajsa flera meter!”) och äntrade dansgolvet medan de vuxna fortfarande stod vid sidan av och tvekade. Vi förutspådde att vi skulle få se mer av den varan barndominerade fester framöver. Föga anade vi hur rätt vi hade.
Nu, sex år senare, urartar de flesta festerna till rena barnkalasen.
I helgen hade vi glöggkalas för lite vänner. Vi hade bjudit runt 30 vuxna och trodde lite ofokuserat att ett par-tre stycken säkert skulle ta med sina barn (sådana grova felkalkyleringar beror helt och hållet på sömnbrist). Vi tänkte att det kunde vara kul för Alba att ha någon att leka med, medan vi hängde i vardagsrummet med våra kompisar. Haha.
När det ringde på dörren och vi öppnade var det som att öppna grinden till ett större dagis. Det vällde in småbarn.
Säga vad man vill om den nya typen av fester, men de är banne mig inte trista. Fascinerat betraktade vi hur en liten kille utklädd till tomte jagade andra med en leksaksmikro. En tvååring vagnade frenetiskt sin pepparkaka (och körde över en och annan fot) medan en tredje gick loss på makens trummor (jag visste väl att vi borde ha ställt upp dem på vinden redan för ett par år sen!). I ett sånt dynamiskt sällskap kommer alla normala samtalsämnen om jobb, Fuglesang och Borat liksom av sig.
För övrigt fanns det inte så många att konversera med eftersom alla, vuxna som barn, hängde i Albas rum. Till och med de som inte hade barn uppehöll sig i lekrummet, fråga mig inte varför. För ett par år sen hamnade alla festdeltagare i köket. ”Barnrummet är det nya köket”, konstaterade någon. Folk fann verkligen varandra bland legobitar och golvpussel. Det är egentligen inte så konstigt, för det finns mängder av naturliga samtalsämnen ett barnrum. Höjdpunkten var när vi bevittnade hur två coola killar i dryga 30-årsåldern bytte blöja. ”Har du en maxiblöja över?” ”Visst!” ”Fan, vad schysst alltså!” Det är inte bara barnrummet som är det nya köket. Blöjorna är den nya ciggen.
När de flesta gäster hade troppat av (Vid 18-tiden. Lagom till middag och Bollibompa) påpekade en kompis att vi hade kommit lindrigt undan. Hans syrra skulle ha födelsedagsfest och bjöd in 30 vänner och kollegor. Utöver 30 vuxna tillkom det 52 (femtiotvå!!!) barn. Hoppsan!