”Charlie på en tjej är härligt kaxigt”

I fjol döptes en flicka till Metallica. En tvåårig pojke fick i våras namnet Q.

Unisexnamn, som passar både pojkar och flickor, är trendigt.

– Lyssna på det: Charlie Schulman. Det hör man ju att en person med ett sådant namn blir en stjärna, säger journalisten och bloggaren Alex Schulman om namnet på sin tre månader gamla dotter.

Alex tjej Amanda Widell har alltid älskat unisexnamn, och tyckte att Charlie var ett bra namn på deras bebis – om det blev en tjej. Men inte om det blev en kille.

– Det var ganska omtumlande för mig i början, men jag vande mig. Nu tycker jag att Charlie på en tjej är ett härligt, kaxigt namn.

Det händer att läsare hör av sig på Alex blogg och berättar att de också tänker döpa sina döttrar till Charlie.

– Det gör mig bara glad. Det är en heder, säger han.

Lättat på restriktionerna

Men helt utan tyglar får man inte välja i namnfloran. Det är till exempel inte tillåtet att döpa flickor till David och pojkar till Caroline – inte än i alla fall.

Skatteverket bedömer att vuxna människor kan ta ansvar för sitt namnbyte, till skillnad från barn. I praktiken betyder det att 46-årige Jan-Olov Ågren från Luleå nu får heta Madeleine. En nyfödd Jan-Olov Madeleine skulle däremot få nej.

Varje år överklagas ett hundratal av Skatteverkets beslut i namnfrågor till länsrätten. Ett par, tre ärenden når ända upp i regeringsrätten.

Lars Tegenfeldt, rättslig expert på Skatteverket, säger att man har lättat på restriktionerna.

– Namn på naturföreteelser, som Mossa, är vi till exempel positiva till.

Eva Brylla, namnexpert och docent i nordiska språk, tycker att länsrätten och kammarrätten är godtyckliga i hur de dömer överklagade namnärenden.

– Det finns ingen logik i vad som blir godkänt eller ej.

”Risk för mobbning”

Som exempel tar Eva Brylla namnet Mig, som kammarrätten har godkänt med hänvisning till att det är ett pronomen jämställt med exempelvis Mina, som är en kortform av Vilhelmina. Eva Brylla associerar snarare till ett ryskt militärflygplan.

– Som expert blir man upprörd. Mig är inte ett pronomen, heller inget ”riktigt” namn. Då kunde folk lika gärna få heta Cykelpedal.

Och hon kan inte förstå varför namnen Lingon, Kaninen och Oktober fått avslag, medan Månstråle, Junior och Fideli blivit godkända.

Personligen tycker hon att föräldrar borde nöja sig med att använda udda namn på sina barn inofficiellt.

– Man kan kalla en flicka för Tequila eller Sven, utan att döpa henne till det. Som vuxen kan hon ansöka om att få ta det namnet om hon vill. Risken är annars att barnet blir retat när det växer upp, tror hon.

Ett politiskt statement

Men journalisten Colette van Luik, aktuell med ”Stora boken om namn”, tycker att trenden pekar i motsatt riktning.

– Det kommer allt fler krav från en liberal, driven föräldragrupp som ifrågasätter att Stina är ett flicknamn, eller som vill göra ett politiskt statement genom att välja ett unisexnamn.

Hon berättar att det även finns föräldrar som vägrar avslöja könet på sitt nyfödda barn, när släkten frågar. ”Det är en Charlie”, kan svaret bli.

Men finns det inget negativt i att dagispersonalen ropar och två Åke kommer tultande – en pojke och en flicka?

– Nej, inte mer än att det kommer sex Maja springande, som alla är flickor. Det tycker jag snarare är lite tråkigt.

”Namnet avslöjar föräldrarna”

Att barn skulle bli mobbade på grund av att de är döpta till något ovanligt, tror Colette van Luik inte alls.

– Så var det förr, men inte nu för tiden. I dag finns en enorm mix av namn, både påhittade och från andra länder.

Att ett namn säger något om bäraren, tycker hon inte heller stämmer. Däremot avslöjar det en hel del om föräldrarna.

– Det blir väldigt tydligt vilka förväntningar de har på barnet. Namnet man väljer åt sitt barn är en markering för hur man definierar sig själv.