”Ännu mindre anledning att bestämma åt barnen”

I en undersökning på bebisar har man kommit fram till att hormonhalten, när barnen ligger i magen och under de första levnadsmånaderna, eventuellt kan påverka vilka leksaker och lekar som barnen senare dras till.

Fan, tänker jag, då kommer samhällets mest inskränkta medborgare att dra alldeles förhastade slutsatser och utropa ”vad var det jag sa, det är genetiskt!” och köpa maskingevär till småpojkarna och prinsessklänningar till småflickorna.

När min systerson skulle fylla år, frågade pappa efter någon lämplig present han kunde köpa till honom.

Min syster berättade att han gärna ville ha en vagn och en docka – han hade visat stort intresse för det på dagis.

Pappa anlade då en svår min innan han till slut sa: ”Alltså, jag är från Bulgarien, jag köper inte en dockvagn till min dotterson!”.

Nu gjorde han det i alla fall till slut, han fungerar så. Han gick förmodligen hem och tänkte att han faktiskt var en man med öppet sinne, i alla fall till intellektet, och valde därför att gå emot sin magkänsla.

Och vilken glädje! Vagnen kördes tusentals varv i lägenheten och dockan behandlades med både ömhet och respekt.

Nu känner jag inte till vilken halt av testosteron min systerson hade när han låg i livmodern eller under hans första levnadsmånader, men idag vid fyra års ålder, går hans ”grabbighet” inte att ta miste på.

Vad den beror på är dock lika oklart som någonsin. Men pappa kan pusta ut.

En sådan här undersökning kan man ju tolka på många olika sätt, men faran är att det leder till att folk i ännu högre grad försöker styra in sina barn till vilka de är.

Men om man erbjuder barnen varierade leksaker och sysselsättningar, så behöver man ju inte oroa sig – då kan man inte göra fel.

För om ens beteende i så hög grad är genetiskt, så kommer barnen själva att veta vad de ska välja.

Ännu mindre anledning då att bestämma det åt dem.