Jag orkar inte prata mer om barn!

Vecka 12: 7-7,5 cm långt. Knappt 30 gram

RELATIONER

Nu har jag fikat med 7 polare på raken och bara pratat barn.

Marknaden är minst sagt mättad och jag börjar undra om det inte hade varit smartare att hålla det hela hemligt så länge som möjligt. Jag känner mig fortfarande mest som Terri, men blir behandlad som Den Gravida. Jag tänker mycket (alltid!) på barnet men tycker ändå att det är skittrist att bara prata om det. Jag känner mig redan fast i en kvinnofälla och ser framför mig en mörk framtid där jag sitter med mina väninnor och diskuterar moderskap, män som jobbar över och blöjmärken. Jag vill inte ha det så! Jag gillar våra vanliga samtalsämnen (idioter & sexister, politik, kompisar, fester, filmer?) och saknar dem redan.

”Terris nya liv”, en dramakomedi i alltför många delar:

Scen 1, ”Fika med kompis”

Terri: Hej!

Kompis: Hej du! Eller ska jag säga ni?

>Terri: Jag är rätt nöjd med ett Du än så länge. Har du beställt?

Kompis: Nej.

Terri: Kan du beställa en kaffe till mig?

Kompis: Kaffe – det orsakar väl missfall?

Terri: Inte vad jag vet.

Kompis: Ska du inte ha något annat? Något speciellt graviditetsug på något?

Terri (kyligt): Nej, kaffe blir bra och jag har inga särskilda sug.

Kompis: Jaja, det är ju ditt barn? Ska du inte beställa själv?

Terri: Jag var på väg på toa.

Kompis: Ja, ni gravida är ju så kissnödiga!

Terri: (SUCK!) Jag märker ingen skillnad. Jag tror det blir senare när fostret är större.

Går på toaletten. Kompisen beställer. Terri kommer tillbaka och sätter sig. Försöker byta ämne:

Terri: Vi var på bio häromdagen och såg Monsunbröllop. Har du sett den?

Kompis: Funderar ni på att gifta er nu när barnet kommer?

Och så vidare!

Ge mig mitt liv tillbaka!

Jag minns den gamla fåniga tandkrämsreklamen som inleddes med ”jag är inte bara mamma utan även tandläkare”. Mitt motto är ”Jag är inte ens mamma utan fortfarande bara jag!”. Som sagt var: Det kommer att bli nio väldigt långa månader.

Terri Eriksson (lena.widman@aftonbladet.se)