Vänta barn – en irriterande publikation

Vecka 14: 11 cm, 60 gram

RELATIONER

Det är inte lätt att vara på smällen om man vill ha information om sin graviditet utan att få svälja hela Magiska-Moderskapssmörjan på kuppen.

Jag vill veta mer! Jag vill veta om allt som händer i kroppen och hur Magic Johnson-Eriksson växer. Att vara gravid är att inte ha nån koll alls. Det är som att vara invaderad av en alien. Förutom en del sajter på nätet (netdoktor, föräldranätet, föräldrakanalen, kroppsjournalen, livsmedelsverket) kan jag inte hitta någon litteratur som passar mig. Jag vill ha fakta utan tjafs! Tidningen Gravid är inget för mig. Folkhälsoinstitutets skrift ”Vänta Barn” som vi fick hos barnmorskan gör mig nästan lika deprimerad. Det är för mycket känslotjafs och uppmaningar om att man ska prata med varandra (Oj då, det hade jag ingen aaaaning om! Och jag och Olle som tidigare bara ägnat oss åt hockeyspelsturneringar och sex!). Jag läste upp mina favoritpartier högt för kompisen K, som föreslog att man ska ändra titeln från ”Vänta Barn” till ”Du ska få ett syskon” eftersom tonen anger att man vänder sig till 10-åringar snarare än till två vuxna människor.

Saker som får mig att hata ”Vänta Barn”:

Känslotramset. Rubriker som ”Lust, ömhet och gemenskap” får mig att vilja kräva en grundlagsändring. Är tryckfrihet så bra – egentligen?

Uppmaningar som ”Att möjligheten till delad föräldraledighet finns betyder inte att alla vill eller kan utnyttja den. /?/ Men också en kort pappaledighet kan betyda mycket för en man. I ett långt perspektiv är det ett tillfälle att ta tillvara på.” Jag skulle vilja se dem skriva motsvarande till mammor: ”Men också en kort mammaledighet kan betyda mycket för en kvinna”?

Att de intervjuade heter saker som Bertil och Berit, trots att de är 23 år. Jag lovar att de inte finns! Det är 40-talistnamn och ett bevis på att ”Vänta Barn” är uråldrig och behöver uppdateras.

I ”Vänta Barn” finns inget annat än kärnfamiljen. Här finns inga ensamstående, kvinnor som ska ha barn med gifta män eller homosexuella. Här finns inga djupa kriser som inte går att lösa med att prata med varandra över ett glas mellanjävlamjölk! Enligt den här boken lever vi alla i en normvärld där kvinnan lyckligt tittar ner på sin perfekt rundade mage och mannen står snett bakom och leende håller henne om magen i stolt och ömsint samförstånd. Jag kvävs! Jag vill störta upp till Folkhälsoinstitutet och vråla FUCK KÄRNFAMILJEN! Men jag inser att jag är på väg att ingå i en.

Terri Eriksson