Spelarna: Pressar man barnen slutar de att spela

1 av 3 | Foto: Anders Deros
Vänster: Andreas Hermansson tror att föräldrar kan döda glädjen. Mitten: Alexander Farnerud. Höger: Lena Videkull tror att hon skule bli en sansad fotbollsförälder.
RELATIONER

Att stötta och köra till träningen verkar vara en fotbollsförälders absolut viktigaste uppgift.

– Jag kommer nog att få lägga band på mig. Det är väldigt farligt att pressa sina barn, man tar glädjen ur sporten och då slutar de att spela så fort de får bestämma själva, säger 29-årige Andreas Hermansson i Hammarby.

Andreas Hermansson, Alexander Farnerud och Lena Videkull har alla haft turen att få utvecklas i sin egen takt på bollplanen.

– Pappa hade varit tränare och var med på alla matcher och mamma var gymnast och var också intresserad. De ville naturligtvis att man skulle vinna matcherna men det var ingen tragedi om vi förlorade heller, säger Alexander Farnerud.

I Alexanders fall var både han och brorsan Pontus intresserade av fotboll. I dag spelar Alexander i Landskrona och Pontus är proffs i Monaco.

När Lena Videkull, som nu är tränare för Malmö FF:s damer, var liten såg framtiden som fotbollsspelare något annorlunda ut, vilket hon också tror påverkar pressen på tjejerna.

– Inom damfotbollen verkar problemet vara mindre, kanske för att det inte är någon idé att pressa barnen till att bli proffs och tjäna mycket pengar.

”Jag skulle nog ha synpunkter på spelet”

– Jag växte upp utanför Umeå och hade inte mamma och pappa skjutsat mig till träningen hade jag aldrig varit där jag är i dag, säger Andreas Hermansson.

Varken Andreas, Alexander eller Lena har barn, men de har bestämda åsikter om hur de själva skulle bli som fotbollsföräldrar.

– Som tränare har jag ju sett båda sidor, både bra föräldrar och de som står och skriker bredvid planen och pressar sina barn. Jag tror jag skulle vara sansad och låta tränaren bestämma, om jag hade synpunkter på spelet skulle jag ta det efteråt, säger Lena Videkull.

Therese Holmberg