– Föräldra- utbildningen liknar ett väckelsemöte

Vecka 25: 31 cm och 650 gram

RELATIONER

Vi har börjat gå på föräldrautbildning. Tack och lov slipper vi föräldragrupper. Jag har ett minimalt behov av att samtala om vårt kommande föräldraskap med människor jag inte har valt.

Istället är det aulaföreläsningar. Det är lite otäckt att sitta där med hundra gravida par som håller varandra i handen. På något sätt liknar det ett stort väckelsemöte för fertila par runt 30, men man vänjer sig. Särskilt eftersom det har varit förlossningsgenomgång med en saklig och underhållande barnmorska. Det var en otrolig lättnad att lyssna på någon som inte talade om ”den magiska livmodertappen” eller ”moderkakan – livets träd”, utan som rakt upp och ner berättade om olika förlossningsstadier, smärtlindring och komplikationer.

Men sen bestämde vi oss för att gå på en föreläsning om papparollen, trots att varningsklockor klämtade så jag borde ha blivit döv av oljudet. Att gå på en föreläsning om papparollen är som att kliva rakt i en hög med bajs bara för att kolla om det luktar lika illa den här gången också. Men jag lider av ett plågsamt nyfiket drag som gör att jag bara inte kan motstå att testa. Trots att jag vet att jag kommer att bli provocerad och beklaga mig efteråt och inte låta Olle somna för att jag har en hel lista på klagomål att gå igenom.

Föreläsningen hölls av en man som heter Dick Sundevall. Hans meriter är att han är en trebarnsfar som har deltagit i uppfostran av sina barn. Om detta till synes uppseendeväckande val har han skrivit en bok som heter ”Du ska bli pappa”.

Vissa delar av hans bok påminner om en instruktionsbok i hundskötsel snarare än en bok om gemensamt föräldraskap. Självklart ska män engagera sig i graviditeten, men det betyder inte att kvinnan har blivit hjärndöd under samma tid, vilket man kan tro när man läser ”Se upp med vilken fisk din kvinna äter. /?/ Du kan få en mer preciserad lista av barnmorskan” eller ”Motion i de flesta former är bra. Håll igång henne.”.

Egentligen tycker vi rätt lika, han och jag; att det är viktigt att fäder deltar aktivt i graviditet, förlossning och barnets uppväxt. Ändå är det något med Dick som får mig att vilja strypa honom. Jag tror det är hans grabbighet. Han är en man som ”klämmer några bärs med grabbarna” istället för att dricka öl som vi andra. Under föreläsningen berättade han vitt och brett om vad män tycker och kvinnor tycker. Och hur pojkar och flickor är. Pojkar är vilda, flickor gulliga. Jag känner inte igen mig i hans värld och var arg hela tiden. Dessutom blev jag arg på mig själv som 1) Gick dit 2) Satt kvar 3) Var så artig att jag inte började protestera utan nöjde mig med att sucka.

Men det fanns fördelar med föreläsningen. Jag fick lite högre blodtryck av att vara irriterad så länge. Fast om jag i framtiden ska ta emot råd av en expertpappa vänder jag mig helst till min trebarnsfar till storebror. Det blir lugnast så. Trots att han inte har skrivit någon bok.