Hemma hos mig finns inga snälla barn

RELATIONER

Jag har välsignats med ett litet barn. Så ljuvligt att höra trampet av små fötter! Att få barn är det största som kan hända en människa; ett litet livets mirakel och underverk är fött och moderskapet är en lycka oändligt stor. Ingenting kan vara vackrare än en kvinna som ammar. Fast det är tråkigt att hon inte har syskon, barn behöver ju syskon, en av varje sort är väl drömmen? Vad roligt att det blev en flicka, det är något speciellt med kontakten mellan mor och dotter ändå. Flickor är lugnare och inte så stökiga som pojkar – fast lite busiga ska barn vara, eller hur? Tänk vad roligt när hon börjar prata, från barn får man minsann höra sanningen. Barn förstår mer än man tror? Fast å andra sidan ska man ta tillvara på den här tiden när de är små, den tiden längtar man tillbaka till sen. Tiden går så fort och vips är hon ute och träffar pojkar. Och det där med talet är inte så bråttom, bara de är friska och glada. Och ja, hon sover på natten. Visst, allt har gått bra och ja, jag har tillräckligt med mjölk.

Barn framkallar en alldeles speciell klysch- och floskelgenerator hos folk. Jag känner mig kluven till allt barnkallprat. Å ena sidan är det konstigt att folk har ett sånt behov att prata om någonting som de egentligen har så lite att säga om. Å andra sidan är det överraskande sött att så många överhuvudtaget är intresserade. Så tills vidare svarar jag artigt på frågor om barnets ålder och nickar instämmande åt att det är något speciellt med bebisar, fast i mitt stilla sinne tänker jag att det är väl något speciellt med alla åldrar, även om man sällan utbrister att det är något speciellt med pensionärer. Men allt har sina gränser. Min gräns går exakt vid frågan ”är hon snäll?”. Jag tål inte uttrycket! Vad är ett snällt barn? Är det ett som aldrig gråter på natten, ger bort alla sina julklappar till fattiga och aldrig spiller på duken? I så fall finns de inte. Barn kan vara roliga, charmiga och lite småjobbiga. Men snälla? Hur kan en bebis vara snäll? Eller ännu värre – hur skulle det kunna vara motsatsen; elakt? För i frågan rymmer möjligheten att det finns elaka bebisar. Det tycker jag är extremt provocerande.

Frågan står mig upp i halsen. Om tomten kommer hem till mig i år och frågar efter snälla barn kastar jag julskinkan i huvudet på honom. Hemma hos mig finns fan inga snälla barn!