– Jag grälar med mina svärföräldrar om katten

RELATIONER

Jag är mamma till en 10-årig son som sedan 4-månaders ålder utvecklat ett antal olika allergier varav vissa faktiskt vuxit bort.

Utan att överdriva har det varit en annorlunda barndom med problemsituationer som har varit mycket jobbiga. Anton, min son, har pälsdjursallergi och var under flera år allergisk mot indirekt kontakt med kattallergener - detta innebar till exempel att vi har varit tvugna att byta dagis då en av fröknarna skaffat katt och absolut inte kunde tänka sig att byta strumpor när hon arbetade på dagiset. Vår släkt var en ”kattsläkt”, de gräl jag haft med mina svärföräldrar om deras katt och konsekvenserna av att vi aldrig kunde hälsa på dem utan fick vara nöjda med att vår son träffade farmor o farfar de gånger de reste till oss önskar jag ingen! Anton var 9 år första gången han var inne i sina farföräldras hus.

Ett nytt problem son just nu är uppslitande är att en av sonens bästa vänner skaffat katt och en annan funderar på att skaffa inomhuskanin. Vad innebär detta för ett allergiskt barns vardag? Han måste ringa först för att fråga om de vill komma hem till oss och leka, hinner de först bestämma att de är hos en av de andra - ja, då slås en dörr igen för Anton den dagen. Det blir ett stressmoment för honom och det är hemsk att stå bredvid och inte kunna hjälpa honom.

En av mina önskningar är och har varit under dessa tio år att slippa kämpa mot andra människor. En allergi/astma-familj har så många extra slitningar att det hade varit fantastiskt att få känna stöd från andra - men istället hamnar man ofta i konflikter. Allt för att försöka föra vårt barns talan. Det river i mitt hjärta - att vårt barn så många gånger förlorat en kamp mot en katt eller kanin... Jag har svårt att inte ta det personligt, det påverkar oss för mycket. Vi kan inte göra något, bara stillasittande sitta och se på hur vår sons barndoms lekar snart bara existerar i vårt eget hus.

Marie

Läsarnas berättelser