”Första dagen hemma med Max var pirrig”

RELATIONER

LOMMA

Lille Max Harrtell sover sött hemma hos föräldrarna Malin och Magnus i Lomma.

Det var den 19 december 2002 som han under dramatiska omständigheter kom till världen med akut kejsarsnitt, fem veckor för tidigt och bara 1970 gram tung.

”Max har gått upp hela 200-300 gram i veckan och vi har trivts hur bra som helst, ” säger Magnus och Malin Hartell.
Foto: KRISTER HANSSON
”Max har gått upp hela 200-300 gram i veckan och vi har trivts hur bra som helst, ” säger Magnus och Malin Hartell.

- Max mådde bra även om det var en skrämmande upplevelse för oss, berättar Malin Harrtell.

Två veckor fick mor och son tillbringa på neonatalvdelningen medan pappa Magnus reste fram och tillbaka från jobbet som it-tekniker två gånger per dag.

- Det tar på humöret att bo på sjukhus, även om personalen var fantastisk. Miljön är inte alltid så munter med alla oroliga föräldrar medan man själv har många känslor att handskas med, säger Malin Harrtell.

Max blev stadigt starkare och i mellandagarna fick familjen erbjudandet om att få åka hem med stöd från hemsjukvården. Malin var först tveksam att lämna neonatalens hyperkontrollerade trygghet medan Magnus var positiv direkt.

- Vi funderade och diskuterade i två dagar innan vi bestämnde oss för att prova. Det var ingen stress eller press, vi fick själva känna efter om vi var redo, säger Magnus Harrtell.

"Pirrigt första dagen”

De nyblivna föräldrarna fick lära sig hur sondmatningen skulle skötas och ställa hur många frågor som helst. Den 2 januari var det dags att styra kosan hem till villan i Lomma.

- Första dagen var jättepirrig, samtidigt var det så skönt att få komma hem till sina egna saker igen. Hemsjukvården kom på besök redan dagen efter och sedan fanns ju tryggheten att kunna ringa neonatalen när som helst, dygnet runt, säger Malin Hartell. Magnus hade nu också möjlighet att vara hemma och vårda på heltid, en förutsättning för att det ska fungera med hemsjukvård.

Barnsjuksköterskan Barbro Andersson och hennes kollegor har stöttat familjen och vårdat Max under hela resan.

- Det är roligt sätt att arbeta och vi får mycket uppskattning. Det är vård på familjens villkor och enligt deras önskemål vilket känns rätt och riktigt. Vi delar vår tid mellan avdelningen och hemsjukvården så vi känner familjen, deras upplevelser och behov innan de går hem. Det blir ett ömsesidigt förtroende, säger Barbro Andersson.

Nöjda med hemsjukvården

Familjen Harrtell är mer än nöjda med det bemötande och den service de fått från hemjukvården, deras omtanke och flexibilitet.

- Det har gått utmärkt, Max har gått upp hela 200-300 gram i veckan och vi har trivts hur bra som helst. Det är stor skillnad på att få vara i sitt eget hem mot tre veckor på ett sjukhus. Det känns som kvalitet rakt igenom, säger Magnus Harrtell.

Anna Gianuzzi