”Sorgen kommer alltid att finnas där”

RELATIONER

År av utredningar, behandlingar, väntan, hopp och besvikelser. Att längta efter ett barn men inte kunna bli gravid är en tragedi för många.

- Det svåraste är att jag inte kan bestämma över mitt eget liv. Jag kan inte välja om jag vill ha två eller tre barn. Jag vet inte ens om jag kan få ett, säger Ewa Eriksson, 28.

Hon och maken Joakim Karlsson, 30 har försökt i fem år. De har lärt sig att hantera sorgen.

Ewa och Joakim har rätt till tre IVF-försök. Om de misslyckas har de bestämt sig för att inte fortsätta. Istället funderar de på adoption.
Ewa och Joakim har rätt till tre IVF-försök. Om de misslyckas har de bestämt sig för att inte fortsätta. Istället funderar de på adoption.

Det tog några år av utredningar och läkarbyten innan Ewa och Joakim tillslut fick reda på att Joakim hade för dåliga spermier. De är nu inne på sitt andra försök med provrörsbefruktning (IVF).

Ewa fick biverkningar av behandlingar och är nu sjukskriven.

  - Det jobbigaste är när de sätter tillbaka äggen. Då börjar man

hoppas, tänk om det

lyckas. Den ovissheten är svår.

”Någonstans måste man dra gränsen”

Ewa och Joakim har rätt till tre IVF-försök i landstingets regi. Om de misslyckas har de bestämt sig för att inte fortsätta. Istället funderar de på adoption.

- Någonstans måste man dra gränsen. För mig är det faktiskt inte så viktigt att bli gravid. Oavsett hur barnet kommer tror jag att det blir det bästa som någonsin hänt.

De försöker ha en så praktisk inställning som möjligt. Barnlösheten är en livskris men det gäller att inte fastna.

- Man måste ta ansvar för sin egen lycka, säger Ewa men berättar också att sorgen alltid kommer att finnas kvar.

- Det är en del av en själv som man alltid bär med sig. Man kan lära sig att hantera sorgen men den försvinner aldrig.

”Man ska inte skämmas”

När man kämpar med att försöka få barn är det lätt att bli fixerad. Att tappa sig själv. För Ewa är räddningen trädgården, hon går ut och hackar i jorden när det är som svårast. Men både Ewa och Joakim har också stort stöd av sina vänner.

- Vi har varit öppna ända från början, säger Ewa. Man ska inte skämmas. Det är bättre att förklara hur man känner och varför. Jag tycker t ex att det är jättesvårt att hälsa på vänner på BB. Men det vet alla, och tar hänsyn till det.

Det allra viktigaste är kanske den styrka Ewa och Joakim har funnit hos varandra.

- I början var det svårt, berättar Ewa. Vi hade så olika inställning och Joakim kände mycket skuld.

- Men med tiden har vi hittat varandra . Det känns som om inget kan slita isär oss nu.

Läs mer om barnlöshet

Jenny Lindblom (foraldrar@aftonbladet.se)