– Mer medelhavs-attityd åt svenskarna!

Jag saknar att ingen ålar sig ner i vagnen för att gulla

RELATIONER

Det finns inget vidrigare

än utlandssvenskar som kommer hem och berättar om hur förträffligt allt är i utlandet och hur förkrympt, dyrt och trist Sverige är. Jag har alltid hatat dem och i sann sosseanda daskat dem i huvudet med att landet de gnäller på har gett dem gratis utbildning, Fem Myror och fungerande toaletter.

Nu är jag själv

en brunbränd och odräglig utlandssvensk efter att ha bott i Spanien under ett kvartal. När jag går ut med min dotter i vagnen känns det så tomt. Ingen ålar sig ner i vagnen för att gulla. Ingen kommer fram och frågar om jag behöver hjälp i trapporna. I livsmedelsaffären får barnet inga presenter och personalen kan inte hennes namn, trots att vi har varit där flera gånger. Hola Sweden, varför är det så tyst? Jag smygspanar på min dotter och undrar om hon har blivit ovanligt ful på sistone eller ser ut att bära på en smittsam sjukdom. Jag kollar in mig själv och maken i skyltfönstren för att se om vi utstrålar något aggressivt och lätt vansinnigt. Men vi har inte förändrats. Dottern är bedårande och på strålande humör och hela familjen ser på gränsen till töntiga ut.

Åh vad jag saknar

att gå ut på restaurang och kunna räkna med att servitörerna eller bordsgrannarna erbjuder sig att vara barnvakt medan vi äter! Nu är det kört med restaurangbesök på ett decennium eller två. När vi har något att jämföra med märker vi hur ensamt det är att vara förälder i Sverige. Grät vår dotter i Spanien erbjöd folk sin hjälp. Om vi behöver hjälp här hemma under en avancerad jonglering av gråtande barn, plånbok, vagn, kundkorg och matvaror måste vi tvinga oss på folk.

Tjena Sverige, hur blev det så? Landet är trots allt fullt av barnkära och vänliga människor. Det svenska samhället är på många sätt långt barnvänligare än Spanien, där föräldraledigheten är ett skämt och framkomligheten med barnvagn obefintlig. Kanske är det av respekt som folk håller sig undan. Man vill inte tränga sig på vare sig barn eller vuxen. Tanken är god. Men tanken att hjälpa en småbarnsförälder upp på bussen är godare. Jag vet ingen som har blivit sur när de erbjudits hjälp. Min 1:a maj-paroll är: ”Våga Fråga; Mer medelhavsattityd åt svenskarna!”