Har du testat knatte-dieten?

Geggiga flingor, lite tvål och en kastad brödskiva...

RELATIONER

I min mejlbox damp det nyss ner ett brev med filen ”Knattedieten”. Nu finns en ny mirakulös bantningskur, står det. Hemligheten är att man ska äta som sin tvååring, så håller man sig i trim. Några exempel ur dieten:

Frukost: En kvarts tub tandkräm (valfri smak), en bit tvål, en oliv. Häll ett glas mjölk över en skål med cornflakes, tillsätt en halv kaffekopp socker. När flingorna blivit geggiga, drick mjölken och ge flingorna till hunden.

Lunch: Ett halvt läppstift ”Skrikrosa” och en näve torrfoder för hund (valfri smak). En isbit om så önskas.

Middag: Ett glas spagetti och oboy. Lämna köttbullarna på tallriken. En slick mascara till efterrätt.

Kvällsmål: Kasta en rostad brödskiva på golvet.

Jag blir så avundsjuk! Vår dotter har aldrig druckit ett helt glas oboy. Om det dessutom låg spagetti i skulle dagen vara räddad.

Jag vet inte hur många ”får hon i sig tillräckligt-snack” vi har haft. På kvällarna när dottern har somnat och vi ska mysa har vi istället kostkonferens. Jag läser på om matvägran och vi följer alla möjliga råd – gör hemlagat, duka upp mysigt, ät alla tillsammans, ta god tid på er, låt barnet kladda. Resultatet? En hopsnörpt mun och kladd precis överallt (det är gulligt med kladdiga småbarn, men det vore kul om en tugga hamnade i munnen istället för i håret (på fönstret, väggen, golvet, kylen, mamma, pappa och i alla slemhinnor utom munnen).

Vi som alltid varit så coola gör plötsligt i ren desperation allt fel. Vi erbjuder en massa alternativ istället för att vänta till nästa måltid (”Kan du koka pasta? Hon åt ju en pastasnäcka i förrgår. Och skär upp lite bröd, tomat och banan medan du ändå står! Nåt måste hon få i sig”). Vi tappar tålamodet eller slår knut på oss själva för att underhålla. Min kusin satte upp hela pjäser vid matbordet för att få sonen att äta. Nu är han sju år och så vitt jag vet så gör hon det än. Några andra jag hörde talas om klädde ut sig i stinsdräkt till måltiderna. Helt vansinnigt men ack så begripligt.

PÅ BVC svarar de att det är normalt. Men jag tror att de som arbetar där är robotar som är förprogrammerade att svara så. Jag har aldrig hört talas om någon som varit på BVC och fått något annat svar. Undrar vad som krävs för att något ska vara onormalt. (Ett barn som sover hela nätterna och äter bra?)

Det fånigaste med att ha barn är att var gång ett problem dyker upp så tror man att man är den första om det. Visserligen har mina syskon också haft barn som käkat mer gräs än grönsaker. Men det kan väl inte ha varit så här jobbigt?

Igår fick jag frågan om det inte är slitsamt att ha ett barn med en egen vilja. Då sa jag att det är roligt att se mitt barn växa upp till en alldeles egen individ. Det är ljug. För det vore underbart om hon gjorde som jag ville. Men jag har insett att det aldrig kommer att hända (annat än av misstag). Fan!

Terri Eriksson