Friad från faderskap efter mer än 50 år

”Jag kände mig maktlös”

RELATIONER

I mer än 50 år har han nekat till faderskap.

84 år gammal fick han äntligen rätt av Högsta domstolen.

DNA-tekniken friade honom från ansvaret för en son som aldrig har varit hans egen.

När Bertil Andersson reste bort en period i mitten av 1940-talet blev hans fästmö gravid.

Med en annan man.

Ändå var det Bertil som i mer än 50 år tvingades axla faderskapet.

– Hon hade en annan och så skyllde hon på mig. Trots att jag sade att jag inte var fadern, säger han till TT.

Blodprov hjälpte inte

1946 föddes den lilla pojken och faderskapskarusellen tog fart. Det fanns en annan tänkbar far, men medan Bertil hade fast jobb brottades den andre mannen med trassliga affärer. Blodprov hjälpte inte.

– Han var väl inte så betalningsvillig kanske. Men jag kunde betala och det såg väl barnavårdsnämnden som det viktigaste.

I slutet av 1940-talet fastställde tingsrätten att Bertil var fadern. Men han gav inte upp utan överklagade till hovrätten. Modern, barnet, Bertil och den andre mannen for till Uppsala för att genomgå en så kallad rasbiologisk undersökning.

– De tittade på hur vi såg ut, på våra fötter, händer och öron, minns han.

Skriftligt intyg

Modern fick dåligt samvete, hon såg ju att sonen inte liknade Bertil. Men inte ens ett skriftligt intyg från henne blidkade hovrätten.

– De sade att jag kunde ha påverkat henne att skriva det, säger Bertil.

Pojken växte upp hos sin mormor. Bertil och han har enbart haft sporadisk kontakt genom åren.

1949 fastställde även hovrätten faderskapet. Sveket tog död på kärleken mellan Bertil och fästmön.

– Jag hade ju inget intresse av henne när hon gjort så här, säger han.

DNA-teknik

Åren gick och Bertil fick höra talas om den nya DNA-tekniken. Han gjorde ett test och i maj i år gav Högsta domstolen honom äntligen det besked han så länge längtat efter.

– Det kostar ju 10.000 kronor, men det var det värt för att få det bekräftat, säger Bertil.

På ålders höst ansåg han att mer än hedern stod på spel.

– Det var ju även viktigt ur arvssynpunkt. Och sen ville jag ha klarhet, det var skönt för mig själv att äntligen få veta.

I dag hyser Bertil ingen agg.

– Det var ju så länge sedan. Men det var en väldigt svår situation för mig och jag kände mig maktlös.

Fotnot:

Bertil Andersson heter egentligen något annat.

Fler artiklar

Malin Axelsson/ TT