”Jag vaktar min dotter hela tiden”

Föräldrar berättar om barnens ätstörningar

RELATIONER

Anorexi och ätstörningar går längre ner i åldrarna.

Små barn blir allt mer påverkade av samhällets skönhetsnormer och försöker banta. För en del föräldrar är varje måltid en plåga.

Aftonbladets läsare berättar.

Min dotter får gliringar

”Min 12 åriga dotter har slutat äta i skolan. Hennes smala klasskompisar har gett henne gliringar om att hon är fet. Har tagit reda på hennes idealvikt och hennes BMI, det är helt OK, så vad som sker är att hon äter som en anorektiker i skolan och hetsäter hemma.

Jag har gått med i viktväktarna för att få den rätta balansen i hemmet och har så varit med i 1 år...så det hon äter är ”rätt” men i stor mängd. Tur är bara att hon i år valt att ha godisstopp...annars så hade det inte varit roligt.

Jag tycker det är synd om barnen som mobbar eller tillrättavisar andra barn. Min dotter är inte en stor gourmand, utan äter sakta och lugnt men hennes klasskompisar anmärker och ser ner på henne när hon äter...vaktar, som hon själv uttrycker det, så hon törs inte äta, då kan hon förlora vänner... HEMSKT!

Vad man bör göra är att ändra barnens seende på mat. De gör det i skolan men det är föräldrars påverkan som styr...”

Mvh Mamma

Samhällets fel

”Egentligen är det inte så konstigt att ätstörningar kryper ner i åldern - hela vårt samhälle skriker ju ”Banta så här” eller ”Gå ner så här”! Inte minst tidningarna basunerar ut olika sätt att gå ner i vikt, det är klart att barnen påverkas av detta, när de ständigt får höra att man måsta banta från alla håll och kanter!”

/Naturally Thin

Min nioåriga dotter talar om sina ”tjocka lår”

”Min dotter är 9 år och jag tror hon har ätstörningar. hon pratar om sina "tjocka lår" och sin mage. hon är absolut inte kraftig utan mager!! Jag har själv lidit av anorexi i mina unga år 13-18 år. Nu är jag snart 30.

Jag försöker göra allt för att min dotter ska äta men vet inte vad jag ska göra längre.”

Mvh XXXX XXXXXXX

Min son äter och äter

”Min 14-åring har sedan skilsmässan till och från haft ätstörningar åt andra hållet. Han äter och äter och äter. Nervöst. Men är inte medveten om sitt ätande. Bara ökar i vikt. Skilde mig 1994, mycket hård skilsmässa med vårdnadstvist och allt som hör där till, samtal med BUP och hit och dit vilket resulterade i ensam vårdnad till mig. Pappan är både kvinno- och barnmisshandlare. Har inget umgänge i dag med barnen. Vill inte heller. Ringer aldrig, Vår son bara hoppas ändå. Det är ju ändå hans pappa.”

/Anonym

Varje måltid en plåga

”Vid varje måltid med undantag från frukosten, oftast, är måltiderna för denna lilla 5 åring en plåga. Han gillar endast pannkaka, pizza, makaroner, hamburgare med pommes frites och lökringar, all annan mat är för stark, äcklig eller så vill han överhuvudtaget ej smaka.

Mycket ofta är dessa maträtter som han gillar inte heller tilltalande, utan med lock och ”hot” om indragen lördagsgodis får föräldrarna i honom några tuggor. Redan vid starten så kan han planera att om några tuggor så är min mage mätt. Ibland håller föräldrarna upp fem fingrar vilket innebär att han måste ta in fem tuggor åtminstone och svälja ner, vilket kan ta 1 timme under mycket ”tuggande”. Ibland kräks han på tallriken också.

På BVC säger man bara att han får i sig det han ska?? Samt det råd föräldrarna har fått är att "bara" ge honom de maträtter som han gillar??

Hur går det med hans ämnesomsättning? Blir han smällfet i tonåren? Skadas hans skelett? Vilka brister har/får han? I dag är han mycket mager och kortväxt.

Orolig mormor

Jag vaktar min dotter

”Jag vaktar min dotter som är 10 år hela tiden. Kollar så att hon äter och att hon inte kräks efter maten.

Hon säger hela tiden att hon är tjock, men hon väger endast 25 kg.

Jag misstänker hon kommer att hamna där om hon inte slutar med dessa tankar om att hon är fet.”

Orolig Mamma

”Låt inte barnen få ta del av dina våndor”

”Jag har 3 barn (7, 10 och 13 år) och ingen av dem är överhuvudtaget medveten om kalorier och/eller vikt.

Jag anser att det är upp till oss föräldrar att bana väg...

Har du som vuxen några kilos övervikt låt det förbli ditt bekymmer och låt inte barnen få ta del av dina våndor. En mamma eller pappa som ständigt är missnöjd med sin kropp överför automatiskt negativa känslor om att inte duga.

Bygg istället upp barnets självförtroende så att det får en stark personlighet/självbild där den enorma utseendefixeringen vi har i västvärlden inte blir alltför dominerande.”

Tack för ordet, Lena

Körde fingrarna i halsen

”Känner mig totalt maktlös!! Fick ett samtal från skolans psykolog innan skolan slutade i våras. Min dotter hade utan att jag visste om det gått hos henne sen i början av året. En lärare tyckte hon hade förändrats och skickat dit henne utan att prata med varken pappan eller mig.

Vi separerade för lite mer än två år sedan och vår lilla flicka har varit väldigt svår att nå sedan dess. När man försökt prata med henne så har hon sagt att allt varit bra och har jag då gått vidare med mina frågor så har hon blivit arg och gått.

Psykologen berättade att min dotter sagt att hon vid några tillfällen kört fingrarna i halsen efter det att hon ätit. Har pratat med flickan om det här och hon säger att hon inte gör så längre men kan man verkligen lita på det. Har aldrig märkt att hon smiter undan efter måltiderna och vad jag kan förstå så ska väl maten upp ganska så snart om det ska ha effekt.

Hon har blivit smalare i sommar men inget oroväckande och det kan väl ha andra förklaringar också. Hon har blommat ut och blivit ”kvinna” på alla områden, sträckt ut sig vill jag som mamma säga. Om jag jämför med i våras så är det en annan tjej nu, mycket piggare och gladare och mycket mer social.

Vill ju inte hålla på att tjata på henne om det här för jag är rädd att det kan bli fel signaler då. Hon är 16 år och jag vet att det är stora förändringar på alla områden då...killar, ny skola och givetvis en obearbetad skilsmässa bakom sig. Psykologen sa att min dotter hade tendens att utveckla anorexi efter de uttalanden hon gjort...

Min dotter är positiv till fortsatt kontakt i höst med henne och det tycker jag är väldigt positivt. Men tankarna finns alltid i bakhuvudet – är det något som är fel eller inte?”

Anonym mamma

Fler artiklar

aftonbladet.se