Nioåringar grundskolans problembarn

Var tjugonde känner att det vore bättre om de inte fanns

RELATIONER

Elverna i årskurs tre är grundskolans problembarn.

Bara niondeklassarna mår sämre, visar en ny svensk studie.

Sveriges nioåringar mår dåligt.
Foto: nordfoto
Sveriges nioåringar mår dåligt.

Niondeklassare genomgår en tonårskris – det visste vi. Nu visar en undersökning att det kan vara på sin plats att tala om en ”nioårskris”.

Anonym enkät

I studien ingår 1 800 elever i tio årskurser i Säffle kommun. Eleverna har anonymt fått svara på påståenden om ångest, depression, ilska, normbrytande beteende och självbild.

Slutsatsen – mellanstadiebarn mår bäst och sämst mår niondeklassarna, tätt följda av tredjeklassarna.

”Bättre om de inte fanns”

Svaren på de olika frågorna målar upp en mörk bild av många barns verklighet.

Ett barn i varje klass känner att de ofta eller alltid har ett dåligt liv.

Minst ett barn i varje klass upplever att ingen tycker om dem och – kanske mest skrämmande – 6 procent av grundskoleeleverna och 3 procent av gymnasieeleverna känner att det skulle vara bättre om de inte fanns.

– Siffrorna är hemska, de kan göra en gråtfärdig, säger utredaren Bengt Holmgren, specialist i pedagogisk psykologi.

Inser att föräldrar inte är perfekta

Tredjeklassarna hör till dem som mår sämst.

– Det borde inte ha varit en överraskning, men det var det ändå. Tidigare studier har visat samma sak, men det har glömts bort, säger Bengt Holmgren.

I en debattartikel i Dagens Nyheter skriver han att nioåringarna kan ses som grundskolans problembarn.

Perioden innebär en sorts uppvaknande, där barnen förstår mer av sin omvärld och illusioner krossas. De inser att folk de tycker om kan dö och att föräldrar inte är supermänniskor som klarar allt.

Sammantaget leder grubblerierna till något som kan kallas nioårskris.

Barnen kan bli både utåtriktat protesterande, nedstämda och passiva – och många är så upptagna av sin kris att de gör sämre ifrån sig i skolan.

– Det här är en tidsbegränsad kris, redan i fjärde klass mår de mycket bättre. Men man borde vara mer uppmärksam på de här barnen, då kanske man kan få dem att må bättre. Kanske borde man tala mer om existentiella frågor i skolan – och hemma, säger Bengt Holmgren.

Fler artiklar

Anders Thoresson