Tonårsfamiljen: Mamma lärde sig att sätta gränser

1 av 2 | Foto: Annika Röstberg
Mamma Ann-Christin och sönerna Andreas och Pether.
RELATIONER

 När jag kom på att jag kunde säga ifrån, att barnen och andra i omgivningen respekterade mina gränser, så var det som att befrias från en tung, tung ryggsäck. Det var en obeskrivlig känsla, säger Ann-Christin.

Men det har varit ett jobb att komma dit. Under flera år vågade Ann-Christin inte ta sig utrymme hemma. Hon blev den tysta, sura mamman som exploderade ibland, men som för det mesta gav upp konflikterna.

– Jag blev boven i dramat. Det hade gått så långt att de få gånger jag sa ifrån så trodde hela familjen att det var något fel på mig.

– Till sist blev situationen mig helt övermäktig. Jag sökte hjälp hos en terapeut. Jag började se min egen roll i det som hände hemma, och ganska enkelt fick hon mig att upptäcka sambandet med hur det var när jag själv var liten.

– Det var en oerhörd känsla när det gick upp för mig att jag är jag – det här är mina gränser och jag både kan och vill sätta dem, säger Ann-Christin.

Barnen blev förvånade. Hennes man blev förvånad. Hennes mamma blev förvånad. Men mest förvånad blev hon själv.

– Det funkade! Inte på en gång, men ganska snart blev det mycket lättare hemma. I dag visar sönerna mig mycket större förtroende – de kommer till mig om det är något de vill prata om.

Familjen Gunnarsson

Camilla Svenonius (sondag@aftonbladet.se)